Januari ● Februari ● Mars
Snö, snö och åter snö. Herregud vad mycket snö vi fick och så vackert det var. All vacker snö förde med sig minst sagt många inställda tågresor med Östgötapendeln och vid flera tillfällen stod vi pendlare på perrongen och lyssnade på information från de sprakande högtalarna. 

På jobbet var det som vanligt mycket att göra och för mig blev det många resor till Eskilstuna, Skövde och Lidköping, där vi renoverade butiker. Utöver dessa projekt jobbade jag även med Rødovre, en ny butik utanför Köpenhamn, vilket innebar många långa resdagar då jag tog 06-planet till Köpenhamn och inte var hemma förens vid 23 på kvällen. De sista resorna, med en kropp som var höggravid, blev tunga och när jag den 30 mars blev sjukskriven pga av havandeskapsförgiftning hade jag jobbat klart. Jätteklart.

Under denna period började även Ture att prata. Visst hade han pratat innan men under dessa månader blev meningarna allt längre och längre och han fick ett språk. Och precis som jag har sagt tidigare, visst var det häftigt första gången han satt, kröp och tog sitt första steg. Men inget slår språket. Det finns inget bättre än när han öppnar munnen och delar med sig av vad som försiggår under den blonda kalufsen. Snacka om att bli överraskad!

Utöver detta kämpade jag med att hålla mitt blodsocker i schakt och ringde in till diabetesläkaren en gång i veckan för att rapportera mina värden. Tillsammans med Pelle och ibland ensam gick vi på många, många tillväxtultraljud för att kolla hur stor bebisen inne i magen var. Många gånger satt jag i bilen på väg till jobbet efter ett besök på "fostermedicinska enhetens ultraljudsmottagning" och bölade för att jag skulle få en gigantisk stooor bebis. Riktigt så blev det inte... 

Klockan är 23.06 och jag har sytt gardiner hela kvällen. Är bra mosig i huvudet men jag ville bara säga att vi idag har firat svärmor Inger som har oturen att fylla år dagen före nyårsafton. Förmodligen hade det av mer negativ betydelse när hon var barn än vad det har idag. Får man hoppas i alla fall.

Inger bjöd på supergoda muffins som var gjorda som små minitårtor. Så otroligt smart! Varför har jag inte kommit på det?! Tänk er en vanlig muffins som man delar likt en vanlig tårtbotten och kör på med grädde, bär och vaniljkräm.
Hemmafrun i mig vill genast dela ut nobelpriset till den här typen av smarta ideér. Å som vanligt, vad säger vi om smarta ideér, jo vi stjäl dom rakt av!

Det är inte ofta men cirka en gång i halvåret träffar vi Pelles bror Simon med familj. Som alltid är det supertrevligt och enkelt att umgås då deras två killar och Ture leker jättebra.

Oj då, nu låter jag grymt trist. Förlåt.
Men det är faktiskt så att när barnen leker bra så märks dom liksom inte. Missförstå mig rätt, dom får gärna märkas, det är bara så mycket trevligare när man kan prata i lugn och ro med värden och värdinnan istället för att styra upp ungar som är osams och tjuter.

Som sagt, en riktigt bra kväll med god mat och trevligt sällskap.

Ja så kan man sammanfatta Annandagen. På förmiddagen tog vi en promenad som vi avslutade i trädgårdsföreningens lekpark. Ingrid och jag tog oss en sväng i parken för att hålla vagnen rullande = Ingrid sovande. Gick förbi växthusen och blomsteraffären och tog några bilder genom fönstret på den fina butiken.

Vid lunch åkte vi ut till mor och far på traditionsenlig kalkonmiddag med släkten. Grundupplägget var som alltid bra med god mat och trevligt sällskap. Dock blev det för oss en hemsk tillställning med en Ture som var så uppe i varv att det var omöjligt att nå honom. Han gapade, slogs, förstörde för de andra barnen och var vidrigt 3-årstrotsig. Med spränghuvudvärk packade vi ihop loppcirkusen i bilen innan fikat och begav oss hem.

Med dubbla panodil, två sovande ungar och en Pelle ute på krogen lättade äntligen huvudvärken och jag somnade skönt kl 21.30.

Puhhh....

Så fick jag några efterlängtade timmar själv på stan.

Först gick allt väldigt trögt. Glodde på den där jäkla önskelistan....mysbyxor....svarta strumpor.....öhh....noll inspiration!
Efter att ha bockat av några tråksaker på listan köpte jag boken Huvudjägarna av Jo Nesbo som jag vet han stått och bläddrat i.
Men sedan var det stopp. Tvärstopp.
Tack å lov hittade jag ett par fina byxor som jag tror och hoppas han kommer att gilla och i och med det släppte ångesten och jag hittade även en fin T-shirt på Sportif. Efter T-shirten kände jag mig faktiskt i hamn, det var liksom okey om jag inte skulle komma på något mer. Skönt.

På väg hem gick jag in på Thörnströms-smycken och Antikt, där jag kom på att Pelle har ju faktiskt inga manschettknappar. Hittade ett par jättefina i silver, tillverkade i Sverige 1952 som jag slog till på. Hade varit kul om man haft lite mer framförhållning och haft tid att lämna in dom på gravyr. Hade det inte varit roligt om man kommit på något fyndigt att skriva. Typ, Fuck på ena och Off på andra. Eller kanske något annat mer trevligt. Nåja.

Varför kommer man inte på sådana här bra idéer själv? Finaste pepparkakorna jag någonsin har sett. Blev sjukt sugen på att baka pepparkakshjärtan och sätta igång och dekorera.
Men det ska jag inte, nu får det vara nog....

Men fina är dom, fasligt fina.


Bild från: http://pinterest.com/

Imorgon får vi besök av familjen Lindqvist. På schemat står att julkramas, att byta julklappar, att dela med sig av det senaste skvallret och sist men inte minst testa dom här nybakade pepparkaksmuffinsen med philadelfiaostglasyr. Å inte att förglömma, lingon.


Recept: http://www.coop.se/Recept--mat/Recept/p/pepparkaksmuffins/

Hej där bruden! Vill bara säga att jag är inne på din blogg dagligen. Den, DU är sååå rolig! Vem kunde tro att en 35-årig 2 -barnsmorsa kan ta livet med humor, lite självironi och en klackspark. Du får mig att känna mig så ung som jag känner mig! Konstigt det lät men jag känner mig inte en dag äldre än 20 i sinnet. Bara jävligt mycket tröttare : ). Ha en härlig jul och ge dig själv inslagen i en röd rosett till din man i julklapp, såååå 80-tal! Kram

(Det där med rosetten får jag nog ta och tänka över:-)

Nja, någon längre tid till att ligga och slappa i sängen blev det inte i morse. Ingrid slog upp sina blå kl 05.30 och Ture var inte sen att hänga på.

Efter en sväng på IKEA (var tvungen att handla två innerkuddar till mina nya kuddfodral som snart är klara) lite lunch och en lugn stund när båda sov klädde vi på oss för att möta upp mormor på stan. Mormor ställde upp som "rulla barnvagnen barnvakt" då Ture hade sitt andra tandläkarbesök denna eftermiddag.

Det första tandläkarbesöket som gick av stapeln i september var en formidabel katastrof. Vi hade, i mitt tycke, förberett oss väl genom att ha läst boken Samuel och Linnea går till tandläkaren minst hundra gånger. Just därför var det en djup bedrövelse när Ture vägrade att sitta i tandläkarstolen och öppna munnen. Istället valde han att placera sig under en svart besöksstol och knipa igen käften samtidigt som Ingrid hjälpe till att krydda på bedrövelsen genom att gallskrika i vagnen. Inför dagens besök var, som ni säkert förstår, förväntningarna extremt låga samt Ingrid portad.

Men denna gång så jävlar i min låda sopade Ture mattan med tandsköterskan Emma då han satt blixtstilla och gapade stort och ordentligt. Ture var klar på 10 minuter och Emma nöjd över att ha fått till en riktigt undersökning på en 3-åring.

Jubel och klang! Såklart att detta skulle firas med en fika på statsmissionen!

 

För tre 3 år sedan, när vi flyttade in i vår lägenhet, hängde jag upp ett par brun/grå randiga linnegardiner. Tyget är från Nygårdsanna och av superfin belgiskt linnekvalité. Ett tyg jag aldrig hade haft råd med om det inte varit för mina 7 år som anställld i företaget.
Trots vita väggar är vårt vardagsrum ett ganska mörkt rum och av den anledningen blev det aldrig riktigt hundra med dom brun/grå linnegardinerna.

Till skillnad från många andra tjejer som håller på med att ändra färger på ljuslyktor, kuddar, gardiner, dukar och annat tjafs så håller jag fast vid det jag gillar. Länge. Men i kombination med en hög inredningstidningar, lite för mycket ledighet och det faktum att fina Barbro nu är inramad och väntar på att få sin plats har jag beställt hem (underbara nätshoppingen och dess tusentals valmöjligheter) 11 meter vitt linnetyg. Och i och  med det gick startskottet för lite fix av vardagsrummet.

Inspirationsord: svart, rökfärgat glas, lime, vitt linne, myrten och sist men inte minst www.oddbirds.nu


Tills det att linnetyget kommer hem och det är dags att börja sy gardiner sysselsätter jag mig med att sy två avlånga kuddar i en stil kraftigt inspirerad (läs: kopierad) av oddbird.

Inga planer för dagen och på toppen av det, lite idétorka och riktigt pissväder. 

Så frågan var hur vi skulle slå ihjäl denna söndag? Kanske vi skulle åka en sväng till Tomten som finns i kolmårdsskogen och som tar emot besök såhär i december månad....Nähe inte det inte. Öppnade visst inte förrens klockan 16.00 och var alltså en kvällsaktivietet. Kanske man kunde ha räknat ut då det förstås blir mysigare att besöka tomten och nissarna i mörkret. 

Med ett väder som inte riktigt lockade till utomhusaktiviteter så kom jag med det trevande förslaget om att åka till IKEA och köpa en ram (Barbro har vid det här laget kommit och ligger och väntar i bokhyllan) och samtidigt passa på att bocka av lunchen i form av en tallrik köttbullar på ovan nämnda varuhus.

Pelle sken då upp och kom med den klockrena idén att eftersom Ture numera är 3 år så kan han lämnas in i lekhörnan på IKEA. Både jag och Pelle blev så uppspelta över ideén att vi snabbt fick på oss kläderna och slängde oss iväg. Det här skulle bli kul att testa!
Väl framme vid inlämningen förklarade jag för honom att Mamma, Pappa och Ingrid skulle gå in i affären och om han ville fick han gå in och leka tillsammans med de andra barnen.

Å självklart, vår kille kan man lita på. Med en nummerlapp på bröstet sprang han in och kastade sig i bollhavet. Med mobiltelefonen i högsta hugg strosade vi runt inne på varuhuset i lugn och ro för att en timme senare hämta ut en kille som haft det hur bra som helst.

Vilken jävla succé!
 

Tillsammans med Sara var jag på bio och såg filmen Simon och Ekarna. 

En jättefin och lite sorglig film som jag varmt kan rekomendera. Handlingen utspelare sig under andra världskriget men den som förväntar sig svulstiga krigsscener kommer att bli besviken. Istället får man en fin historia om några människor och hur deras liv påverkas av kriget. En av huvudrollerna spelar Helené Sjöholm, en sångerska som kan jämföras med vilken stor svensk skådespelare som helst. Inte utan att man blir en smula imponerad.

Gå och se!



 

I rummet brevid ligger vår fina underbara lilla kille och sover så gott. 

3-år fyllda sedan 2 timmar och 3 minuter tillbaka. Och jag lovar att under hans blonda lilla kalufs snurrar tankarna kring ljusen i tårtan, alla fina födelsedagspresenter, snajsiga finkläder, hans alla gäster och sist men inte minst den totala upplevelsen över att vara tillställningens mittpunkt.

Med andra ord en mycket, mycket nöjd Ture och en tillhörande mamma som är så nöjd med dagen och alldeles lycklig över att ha fått dela glädjen över ett födelsedagskalas tillsammans med sin lille älskling.

Så med magen fylld av godsaker går vi nu och lägger oss. Imorgon gäller det att gå upp tidigt för att hinna med att läsa dom nya fina böckerna, bygga det nya pusslet, inviga den nya doktorsväskan, parkera småbilarna i garaget och släcka bränder med den nya legobrandbilen. Och skulle saker och ting inte gå riktigt rätt till under morgondagen behöver vi inte oroa oss eftersom den nya legopolisbussen säkert har många utryckningar att bocka av på sin lista.

Ja tänk vilken fin dag det här blev. I alla fall om man frågar Ture och hans blödiga morsa.

Gissa om Pelle och jag är laddade till tänderna!

Paketen är inslagna, gud förbjudet julpapper när lillfisen Ture Strand firar födelsedag, tårtan ska hämtas upp imorgon bitti, kamerabatteriet är på laddning, finkläderna strykta och klockan 14 står vi redo att ta emot gästerna.

Det är bara ett litet problem....
Ungen tror nämligen att han ska ha kalas på busfabriken. Trots att jag har förklarat för honom att farmor och Åke, mormor och morfar, och alla andra gäster kommer hem till oss och att vi ska ha kalas HÄR HEMMA, säger han bara: Nej Mamma, BUSFABRIKEN!

Oh lord, hjälp oss...!

Idag har Ture och jag bakat den bästa småkakan alla kategorier nämligen sirapskakan. Ture ansvarade för maskinen som han noga poängterade var mycket, mycket farlig. Allt gick bra och vi gjorde två långa ormar som fick fin gyllenbrun färg inne i ugnen.
Lagom till att ormarna svalnat och jag tog fram kniven för att dela kakorna bröt helvetet loss.

-NEJ MAAAAAMMA, DU FÅR INTE SKÄRA I ORMARNA!!!!!

Stora tårar och tandagnissel, men inget värre än att det gick att muta honom med några sirapskakor.

är fin skit det kan jag lova. Tillsammans med henne har jag bakat dessa bullar många gånger. Som jag minns bakade vi aldrig efter något recept och när jag frågade om receptet sa hon att det inte fanns något utan att det bara var att göra en vanlig vetebrödsdeg.

Idag är jag glad över att jag inte gav mig så lätt utan fick henne till att skriva ner ”receptet”.

Å vad det gäller snurren, ja den har jag gått i farmor Ingrids skola och lärt mig.

Så har vi kommit till mitten av december och det var dags för luciafirande. Ture skötte sig bra och fick med beröm godkänt. Fikat smakade bra och något ljud från stjärttrumpeten hördes inte. Å tur var väl det....

På lördag smäller det. Då fyller Ture 3 år. Detta år har vi bestämt att vi ska vara friska och att vi ska ta igen firandet som utgick på grund av sjukdom förra året. Ture är minst sagt redo och jag ska bara ta mig igenom några förmiddagar med bakande först.

Vilket för mig bara är angenämt då jag älskar att baka. Tyvärr älskar jag att äta dom där jäkla kakorna, helst frysta, också. Just därför bakar jag gärna när det finns andra än jag som kan hjälpa till och äta.

Å vad passar inte bättre än till ett födelsedagskalas där allt med julen är bannlyst!

Julstämningen alltså. Hurra vad härligt. Vet ni vad som fattades?

Jo, musikhjälpen i P3.

Det är något med det där programmet, jag vet inte vad det är, men jag blir så jäkla lycklig. Förra året satt jag på jobbet tillsammans med min kollega Annica gömd bakom min dator och gravid som jag var tjöt jag i smyg till var och varannan låt. Åh det är så fint. Likaså när Ture föddes, då låg jag inlagd på US en vecka innan och kollade på musikhjälpen på TV.

Tänk att jag det var det som fattades. Äntligen, nu ska här önskas och lyssnas. För vem vill vara med att bidra till att Alla flickor har rätt att gå i skolan.

Nej just det, bidra:http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=3946

Så blev det en julgran i plast. Jäkligt praktiskt och skönt att inte behöva oroa sig för att den ska börja barra. Särskilt skönt med tanke på att vi haft gran sedan veckan innan 2:a advent.

Men vackert och stämningsfullt? Nja jag vet inte.

Jag: Vet du Ture, imorgon är det lucia på dagis!
Ture: Tystnad.
Jag igen: Då ska du vara tomte och Ingrid pepparkaka. Å så ska ni sjunga och sedan blir det fika.
Ture: Tystnad.......
Jag: Det blir väl kul?!!
Ture: Jag ska sjunga och pappa ska spela med stjärttrumpeten!

Jo men visst, serrö.

Nu ska jag erkänna en sak. För vissa kommer detta inte som någon nyhet och för andra kommer detta säkert att bli en smula provocerande.


Idag är det exakt 77 dagar kvar tills min telefon kommer att ringa kl 06.00 på morgonen och jag kommer att smyga upp så tyst jag bara kan, klä på mig, få i mig lite frukost för att sedan sätta mig på tåget mot Norrköping. Dryga 30 minuter senare kommer jag hålla upp ”blippen” framför låset, höra klicket när dörren öppnas och sedan njutningsfullt skrida in på jobbet. Herregud vad jag längtar.

Å jag vet. Tror ni inte att jag brottas med Europas sämsta samvete. Jag skäms för att jag inte har ro i kroppen att uppskatta att vara hemma och ledig med mina barn. Men jag har inte det. Det var samma sak förra gången jag var hemma med Ture. Efter ca 8-9 månade började det krypa i kroppen på mig och jag började längta hemifrån. Bort från skötbordet, dag-TV:n, diskbänken och lunken här hemma.

Just därför är jag så tacksam över att Pelle är redo att ta över staffetpinnen, eller i det här fallet, disktrasan. Tänk om jag levt i ett annat land där det varit otänkbart för en man att vara hemma med sina barn eller att vi levt på 50-talet? Huuaaaliga.


Åh vad är det för fel på att vara hemma med mig?!!! Du borde skämmas mamma...

Denna helg kommer förmodligen inte att gå till historien som den mest spännande helgen i världshistorien.

Jag tror till och med att det är så att vi kan sammanfatta helgen som en av de mest färglösa helgerna någonsin. För vad ska vi kalla en helg innehållande: storhandlingen på maxi (fruktansvärt tråkigt och dyrt), nedplockning av vinterdäcken i källaren (jag säger bara ÄNTLIGEN), Idolfinal (gäsp) och sist men inte minst spagetti och köttfärssås till söndagsmiddag.

Ja ni ser. Det enda som satte lite piff på den här helgen var en trevlig middag hos mor och far i lördags och Tures skridskopremiär i söndags. Men hej, en rolig sak per dag det får man väl var nöjd med som 2-barnsmorsa?!!

Förresten, angående det här med skridskorna. Vad han gör mig stolt min lille kämpe då han inte är någon unge som tjuter och gnäller i första taget. Nej då, Ture höll modet uppe trots att han for på ändan flera gånger och att det inte blev, om sanningen ska fram, någon skridskoåkning a´la Pippi Långstrump som jag tror han hade föreställt sig det hela. Bra jobbat Ture!

Varför inte passa på att önska sig bra trädgårdsgrejor i julklapp. Här har ni fem önskemål på min lista...

1. Systemet IVÅG. Plattor, fågelbad och krukor av Signe Persson-Melin.

2. Boken Växtriket–Att skapa en trädgård. Jan Rundgren och Lars Ring delar med sig av sina tankar kring att skapa en koloniträdgård.

3. Lövkorg. Denna är helt perfekt då man aldrig kommer behöva pilla bort några grenar som fastnat.

4. Batteridriven gräsklippare MA 339 från Viking. Tänk vad skönt att slippa den där jäkla sladden...

5. En bra sekatör, min börjar bli utsliten. Bäst är att satsa på en av bra kvalité där bladen kan slipas.

Lämnade Ture på dagis och tog sedan en promenad genom ett fint frostigt Linköping som ledde till mer socialt umgänge än vad jag har drabbat samman med under hela veckan. Härligt!

Först en sväng till pappa och hans nya kontor, sedan en sväng till Sara för att hämta upp en liten pepparkaksoutfit till Ingrid.
I eftermiddag kommer svärmor Inger och Åke på besök. Härligt med vuxet umgänge!

Så mötte vi tillslut vintern i trädgårdsföreningen och eftersom det var kallt, läs 2 plusgrader, tog jag på mig min mössa innan vi begav oss ut och Ture premiärkörde sin nya overallen.

Ture som inte kom ihåg min mössa från förra året tittade förundrat på mig och sa:
-Men mamma, det där är ju en bäbismössa. TA AV DIG DEN......NU!
Eftersom jag inte själv var helt hundra på min vita luddiga basker knölade jag ner mössan i vagnen.

Med eller utan mössa så hade vi i alla fall en jättemysig förmiddag i trädgårdsföreningen och Ture var överlycklig över att det var snö. Lite vackert var det också.

om att vi tar och hoppar över julen ett tag och njuter av en bild som får mig att vilja börja fixa om här hemma på "stubberten", för att använda ett uttryck som inte har sett dagens ljus på väldigt länge.


Bild från Ikeas sida http://livethemma.ikea.se/ .


Igentligen skulle det inte behövas så himla mycket för att översätta denna underbara bild till verklighet här hemma på Järnvägsgatan.....väggarna är redan vita, en liknande sideboard i teak finns, tavlorna har svarta ramar och en svart skinnsoffa i samma stil som fåtöljen finns. Vad som skulle krävas är nya vita gardiner i linne och lite fix med tavlor och annat plock.