Det är märkligt men just nu går Pelle och jag runt med samma känsla i kroppen. Vi känner båda att ledigheten snart börjar. Den 7:e dec lämnar jag över stafettpinnen till Pelle. 
Veckan som kommer är min sista vecka som föräldraledig och då ska jag......


Klippa mig på måndag.
Luncha med Sara också det på måndag.
Ha fika för 5 st 1-åringar och deras mammor på tisdag.
Fika med Emma och Loke på onsdag
Ta spruta nr 2 också det på onsdag.
Ha två jobbarkompisar på middag torsdag kväll.
Besöka två förskolor med Ture. Ådala och Nalle Puh.
Köpa två julklappar till Edith och Tyra.
Lägga upp ett par jeans.
Lämna tillbaka biblioteksböckerna.


Men framförallt ska jag njuta varje morgon av att kolla på frukost-tv och tokmysa med Ture i sängen.
Efter att Ture har fått sin gröt ska vi tillbaka till sängen, jag med mitt kaffe och fortsätta mysandet.

Har laddat för att baka hela veckan och tyckte att det skulle bli jättekul när jag idag satte igång.
Planen var att göra lakrisknäck, lussebullar och pepparkakor.

Ibland går jag in i saker med inställningen, hur svårt kan det va?
Gissar på att de flesta kan koka knäck men jag har aldrig gjort det. Fan, det var ju svårt! Knäcken kokade över, kom inte upp till 122 grader med termometern och sedan var det ett elände att få ner knäcken i formen som hela tiden hade en tendens att vippa.
Pepparkakorna blev inte alls så där snygga som köpepepparkakor, utan lite vingliga i kanterna. Lussebullarna som skulle bli lussehjärtan såg mer ut som hammarhajar i ansiktet. Kanske bakning inte är min grej!

Men skam den som ger sig, nu ska jag fortsätta med att rulla macademiannötter i smält choklad och sedan, när chokladen har stelnat, ska det rullas i florsocker. Det måste ja ju lyckas med, ja menar hur svårt kan det va?!?!!! 

Redan i augusti sa jag till Pelle;
-I år ska jag satsa på julen! 

Tidigare har jag på sin höjd haft en adventsstjärna i fönstret, inget mer. Men nu känner jag att jag måste tänka om och det hela grundar sig på att jag, om jag ska vara ärlig, tycker det är skit att Ture är ett decemberbarn. Ture var planerad, okey då kanske inte planerad, till den 20 januari vilket jag tycker är ett suveränt datum. Men nu blev det ju inte så, utan han är född 7 dagar innan julafton.

Hur som helst vill jag i alla fall att han ska känna att det är fint när han firar sin födelsedag den 17 "eländiga" december!
Funderade länge på om jag skulle köra en vit jul, silvrig jul, kitchig jul, eller en tradionell röd jul. Vet inte riktigt vad det blev, men så här blev det......


Köket med julduk från Ullared.


Gamla linnehanddukar från mormor Elna Nordström


Riktigt mysigt blev det med ljusslinga mellan fönstrena.


Säger som Lindas man Markus; - Jag älskar amaryllis ;-)!


På våra dörrar hänger dessa plåthjärtan.


Aventsljusstake, present från en fd arbetsgivare.


Mysigt med adventsstjärna i sovrummet.


Med några band blev även dessa plättar i luften lite juliga.

I dag har jag ringt och bokat tid för visning av två dagis eller förlåt, förskolor, till Ture.
Den ena förskolan heter Nalle Puh. Bara namnet gör mig äcklad....

Har hört att det finns vuxna människor, gissar på tjejer, som på fullaste allvar köper saker i detta tema.


Kommer jag klara av att lämna Ture varje morgon när det är den här vidriga
figuren som möter mig på dörren....

Imorse vaknade jag och Pelle av den här synen....någon var ute efter fredagens chipsskål som stod ovanför våra huvuden.


Ture in action...

Efter en sväng på julmarknaden i trädgårdsföreningen åkte vi till Farmor Inger och Åke i Johannelund. Vi åt god middag och mycket fokus var såklart på den minsta i församlingen.


Ture och Farmor.


Mys i soffan.

eftersom vedstället är klart.

Kanske blev det lite väl stort. Minus några centimeter på höjd och bredd hade varit till dess fördel. Färgen jag målade med var en vit lackfärg med hög glans som blev kvar sedan vi byggde och målade hyllorna i hallen, kanske borde jag ha kostat på mig en matt vit färg istället.
Men skit samma, på det stora hela är jag nöjd.


En och en halv säck med ved ligger nu i korgen....dvs två säckar blir
perfekt!

Ture skickades ut till Tokarp och mormor efter lunch och jag åkte till pappa och hjälpte honom med lite jobb. Just nu har han massor att göra, vilket såklart är kul. Hjälpte honom med att skära ut 300 skyltar till en återvinningscentral.

Imorgon blir det mer jobb. Men då måste lillterroristen följa med så vi får se hur mycket det blir gjort!
Kul att kunna hjälpa pappa.....det brukar var "the other way around" om jag säger så!

Nu när de lediga dagarn börjar lida mot sitt slut har jag gjort en lista som ska vara avbockad och klar tills den 7:e dec...

*Snickra ihop och måla en skiss som jag har i huvudet....tanken är att vi ska ha någon stans att stapla vår ved i.
*Besöka dagis, förlåt förskolor, och ställa Ture i förskolekö.
*Sy klart de turkosa och petrolfärgade kuddarna till soffan.
*Rensa förrådet i källaren och bära ner alla grejor från lägenheten som ska dit.
*Göra julfint till advent här hemma.
*Fylla i den där jobbiga pappret så jag får tillgodoräkna mig pension när jag varit föräldraledig.
*Anmäla de sista föräldradagarna via webben.
*Fota och lägga ut bilder från Tures rum som blev klart i våras på bloggen.
*Reta Pelle och sy klart den där glöggmössan som jag gick på kurs för att lära mig och sticka, och som han säger
  aldrig kommer att bli klar.

Bör fixa detta på tre veckor.....

Malika tog iniativet och fick med mig, Pelle, Ture, Jocke och Edvin på utställningen Anhörig-på liv och död av Elisabeth Ohlson Wallin som visas i domkyrkan.

Om det nu har undgått någon så var det Elisabeth Ohlson Wallin som skapade den omtalade utställningen Ecce-homo som visades för några år sedan.
Jag hade stora förväntningar på utställningen och ämnet är ju såklart starkt och svårt att inte beröras av. Trots det kan jag inte säga att jag tyckte om bilderna eller utställningen. En del av bilderna bestod av väldigt mycket kostym och rekvisita medans de bilder jag trots allt tyckte bättre om var mer nakna och avskalade. Varför denna blandning? Sedan tyckte jag det var för få bilder och för knapphändig bildtext. Trist helt enkelt....


Efter utställningen blev det ännu en trevlig fika, helt utan fokus ;-)

Här sitter jag och väntar på mormor som kommer straxt. Mamma ska iväg på en 90-minuters ansiktsbehandling på hudvårdsrummet. Skönt för henne, å mysigt för mig att få hänga med mormor!

säg det på öööschötska om ni kan!
På väg upp till Stockholm stannade vi på Mc:Donalds så Pelle fick i sig lite käk. Ute på parkeringen hittade jag ett vackert rönnbärsträd som jag befriade från några rönnbär.
Har planer på att göra något fint av rönnbären. Trä upp dom på ståltråd och gör hjärtan, eller göra långa "halsband" och dekorera med till jul.

Frågan är.....
Hur ska jag göra. Ska jag först torka dom och sedan trä på ståltråd eller ska jag trä dom först och vänta på att dom skrumpnar ihop och blir sådär vackert rödskrynkliga?
Bäst att börja googla, eller är det någon som vet?

Just nu är statusen alla friska i familjen Strand/Wilzén. Ture har än så länge ingen förkylning. Jag packar inför Stockholmsresan till Lindqvists. Snart kommer Pelle hem och då drar vi!!!

Idag har Ture och jag inte varit utanför dörren. Vi hade Lasse på besök på förmiddagen och han hade med sig en blomma när han kom, gullig som han är.
Ja det är väl det enda som har hänt idag. Både Pelle och jag känner av vaccinet vi fick igår. Vi har båda lite ont i armen och känslan av träningsvärk i axlar, rygg och nacke. Om Ture har några vaccinkrämpor vet jag inte, han verkar mest som vanligt.

Precis när jag var på väg ut ringde en Ulrika från Allergicentrum och sa att Ture skulle vaccineras, pga av sin förkylningsastma, och så även jag och Pelle. Hon föreslog att vi skulle komma upp samma dag, annars så skulle vi få vänta tills den 11 november. Ringde Pelle och styrde upp eftermiddagen.

Några timmar senare, efter ett kaotiskt letande efter ingång 49, stod vi i kön och fick sedan inom några minuter våra sprutor. Jag har hört många prata om båda föräldrarna inte ska vaccinera sig samtidigt och på så sätt ska det finnas en förälder frisk att ta hand om barnet. Men sorry Ture, jag tyckte att när vi väl var uppe var det bara att köra. Vad Pelle tycket? Han har inte ens tänkt dom tankarna....

Hur som helst, Ture skötte sig bra och fick helt klart en guldstjärna. Han sa inte ett ljud när dom stack honom, endast underläppen började darra lite när dom sprutade in vaccinet men då var vi snabb in med nappen och så var problemet löst.

I helgen som kommer ska jag, Pelle och Ture bege oss till Anna och Johan som bor i Råcksta, Vällingby i Stockholm. På fredagskvällen ska Anna och jag åka in till stan och gå på Winnerbäck. Jäklar i min låda vad jag ser fram mot helgen!

I morse när vi hade ätit frukost nös Ture två gånger i rad. Jaha, tänker ni det är väl inget med det.....
Men det är det. Jag är nu livrädd att han ska bli förkyld, vi har inte slutat med hans medicinering sedan förra gången han blev sjuk så jag har dirket ingen kur att börja med, så jag hoppas verkligen han håller sig frisk och att vi kan åka till Stockholm.....

Annars hittar ni mig på psyk!

Har varit hos tandläkaren och det visade sig att jag inte hade några hål! Var på väg att skriva att jag inte kan minnas när det hände sist, men jag måste nog ändra mig till att det har aldrig hänt förut. Jag tillhör dom som aldrig har tandsten och alltid hål!

Hurra vad glad jag blev. Så jäkla glad att jag, i bara farten, tecknade en tandförsäkring på 1900 kr, minus tandvårdsbidraget på 150 kr! 
Här ska det gurlas med flour varje kväll och så ska jag bli duktig med att "tandtråda".