Pinsamma mej...
Totalt sett har jag har varit borta lite mer än 24 timmar och oj vad jag har saknat min två små. Det trodde jag faktiskt inte. Jag menar 24 timmar, det är ju liksom inte en vecka.
Väl hemma hann jag inte få av mig jackan innan jag gick in till en sovandes Ingrid och stoppade ner näsan i hennes nacke för att snosa lite på min fina lilla vän.
Som tur var hade inte Ture somnat och jag fick en mysig stund med min stora lilla kille när jag la honom. Efter boken Här kommer helikoptern gick vi igenom vad han hade haft för sig när jag varit borta och inte minst gick vi mycket utförligt igenom allt om flygplanet jag hade åkte med.
Skönt att vara hemma igen.
Om några minuter...
Imorgon ska jag tillsammans med mina två kollegor titta på Luleåbutiken och få en övelämning för att jag ska ha sett butiken innan den 27:e februari då jag är tillbaka på jobbet på riktigt.
Den här typen av resor är vanliga i mitt jobb och tillhör vardagen, men efter att ha varit föräldraledig i 9 månader är detta mer som en smärre världsomsegling. Tågresa, flygplan, sova borta på hotell.....oj oj, förstår ni vilka grejor vi talar om för en understimulerad 2-barnsmorsa!
Mycket planerande fram å tillbaka.
Eftersom huset snart är tomt har vi möjligheten att få tillgång när vi vill och tänker därför passa på att i två veckor ha dubbelt boende. Planen är att de fyra sovrummen ska målas om och golv i samma rum och hallen ska läggas.
Köket, som är en Ballingslövshistoria i björk, är från år 2000 och vore det inte för det här med den lilla detaljen pengar hade både jag och Pelle med glädje satt en kofot i denna härlighet.
Okey, nu är jag petig, så farligt är det inte. Dock vill vi förändra lite genom att plocka bort den lilla avlastningsyta (läs: skräpsamlarplats) och sätta in ett smalare skåp och på så sätt få in en frys.
Va tror ni, dessa luckor finns i vitt så kanske man skulle satsa på ett vitt skåp ihop med vit kyl och frys?
Mellanhelg.
Ja, så kan man väl sammanfatta denna helg, då inte så mycket har hänt.
I lördags hade vi Vicke och Hugo på besök. När inte Hugo hade ett vredesutbrott och skrek argsint var det Ture som stod för decibellen. Som tur var hade dom den goda smaken att jobba efter ett schema som gick ut på att dom växeldrog sig igenom dagen. Men minst sagt rätt jobbigt.
På kvällen var jag helt slut och när Pelle försvann ut genom dörren för att passa på att gå på lokal tackade jag för mig och somnade redan klockan 21.
Idag söndag var vi ute hos Mattis och Camilla och njöt av frisk luft och solsken. Det kändes lite märkligt att tänka på att om bara några månader bor vi på andra sidan vägen. Det är ju liksom deras kvarter och det kommer att kännas som att vi är på väg hem till dom och inte hem till oss......i alla fall till en början med.
Nyanser, nyanser....
Inte minst märkte jag det när jag imorse mötte min spegelbild på toaletten. Herregud, snacka om sju svåra år!
Så vad är det jag håller på med om nätterna då? Jo i natt har Pelle lagt golv i nya huset. Nu tänker ni säkert att, jamen varför är hon trött om det är Pelle som har lagt golvet? Det ska jag förklara för er.
Jag håller nämligen på att fundera på det här med golv. Redan på första visningen av huset visste jag att om det skulle finnas möjlighet för oss, ekonomiskt, ville jag riva ut laminatgolven i björk och istället lägga riktig träparkett. Eftersom vi "endast" har materialkostnaden att räkna med har vi nu kommit fram att detta ska göras. Frågan är bara vilket golv vi ska välja. Ska vi lägga de golv som alla andra väljer, lackad ekparkett, eller ska vi välja en något mörkare och i tonen varmar golv.
Tänker att det sistnämnda kan bli fint till vita väggar...
Bra jobbat T.Strand...
Nu har han i några dagar fixat pottan/toan på dagis och visat att han är jätteduktig. Han är ju en riktig liten rutinkille vår Ture så igentligen är jag inte särskilt förvånad.
I början av januari satte jag upp som mål att innan jag börjar jobba den 27:e februari ska han vara blöjfri. Om det är sunt eller inte struntar jag i. Jag har i alla fall varit beredd att köra tvättmaskinen några extra varv och torka upp några olyckor på golvet.
Och visst har det blivit några olyckor men oj vad det har varit värt det.
Så skål för vår store lille kille!
SEB
Trots det, fick vi till ett bra upplägg. Imorgon går vi ytterligare en rond med en annan bank.
Laddar för morgondagens dos av fashion i bankvärlden...
Mot banken...
Just nu väntar jag på mamma som ska barnvakta när jag och Pelle går till en av de banker vi ska träffa inför huslånet. Har försökt att läsa på och skrivit ner lite vad man bör kolla upp men annars vet jag inte. Gillar inte själva tanken på att med mössan i hand och behöva skrapa med foten inför en liten bankflicka född 86. Men, men det är väl bara att gilla läget. Vi har ju själva försatt oss i den här situationen ;-)
Nähe, nu är det dags att pigga upp sig i sann LCHF-anda med några björnbär från kollo och en klick 36%-ig grädde. Sa jag förresten att jag på 14 dagar har gått ner 5,1 kilo. Inte 5 kg utan 5,1.
Det säger i alla fall jag HURRA till!
Så här ser vår hyreslägenhet ut...
Kanske du vet någon som är sugen på att flytta in här runt den 1:e mars?
Här kommer lite information: 3-rumslägenhet centralt belägen i Linköping, Järnvägsgatan 8B. Totalrenoverad 2005. Lägenheten har genomgående vackra trägolv, högt i tak och vackra fönster. Två eldningsbara kakelugnar finns, en i det stora sovrummet och en i vardagsrummet.
Hyra: 7989kr/mån.
Är du sugen så hör av dig till mig genom att lämna en kommentar.
En häst, en ko en hjulsbrobo!
Helt plötsligt blev det mycket på agendan.
Idag har jag i bilen på väg till lönesamtal med min chef i Norrköping bokat husbesiktning, försökt att få tag på köansvarig till nya förskolan och bokat Bosse som ska klippa fruktträden på kollo.
Tillbaka i Linköping var det dags avlösa mormor som var barnvakt åt Ingrid och sedan åka och hämta Ture och fixa lunch. Självklart valde Ture att inte sova middag, vilket han gör varje dag. Detta innebar att tillsammans med Ture och Ingrid fick jag ringa mäklaren angående nyklarna som vi behöver inför besiktningen imorgon, boka möte på banken och sist men inte minst säga upp lägenheten.
En full dag kan man säga.
Ska man bryta ett köpstopp kan man lika gärna göra det ordentligt!
Det är i alla fall så jag tänkte när jag idag bröt mitt köpstopp å det grövsta....
För vet ni vad vi gjort idag?!! Vi har nämligen skrivit kontrakt på ett hus. Ett och ett halvt års letande efter ett hus att bo i är äntligen över och jag tror inte jag med ord kan förklara hur jäkla skönt det ska bli.
Så vad är det vi har köpt, är det drömhuset vi har skrivit kontrakt på?
Såklart inte, så bra är det aldrig. Istället blev det ett sönderrenoverat radhus i vinkel på 133 kvm i Hjulsbro som innan vi flyttar in i ska renoveras ytterligare lite på.
Men just nu skiter jag i det, istället gläds jag åt byggåret 1962, mitt älskade tegel, det stora vardagsrummet på 36 kvm, de vackra fönsterbrädorna (original) den stora uteplatsen i söderläge och sist men inte minst, 3 ganska stora och lättmöblerade sovrum.
På kalas med dom stora grabbarna.
En liten Ture, i finaste gåbortskjortan, skötte sig exemplariskt och gratulerade femårigen genom att lämna över paketet.
Ett mycket trevligt kalas med ett supersmart avslut som vi absolut ska kopiera på kommande kalas. Nämligen att avsluta kalaset med en skattjakt ute i trädgården och på så sätt få ut alla ungar och föräldrar på en gång.
Mycket smart!
En värmande, trevlig kopp kaffe på tropichuset (med happy ending).
Burr, vad kallt det var idag när vi stack näsan utanför dörren för att bege oss till trädgårdsföreningen och möta upp Edvin, Jocke och Malika för lite lek.
Pelle, påpälsad i långkalsonger, täckbyxor, underställströja, fleecetröja, jacka, mössa och rejält varma fleecehandskar. Jag i jeans, tunn blus och vinterjacka. Pelle redo för en, i mitt tycke, smärre världsomsegling och jag klädd som en spånig luciakandidat.
Men frös jag? Nej det gjorde jag inte. Är man varmblodig så är man.
Hur som helst, efter en stund i lekplatsen tyckte vi alla att det var skönt att komma in i tropikhusets värme och ta en kaffe. I växthuset brevid såldes tulpaner med lök för 5 kr stycket. Men har man köpstopp så har man.
Så var de det där med happy endingen. Berättar imorgon.
Spända och oroliga som ett gäng osaliga andar.
Till Anna, som har som favoritsport (näst efter att klämma finnar på andra och som till och med har laddat hem en app till IPhonen för ändamålet) att spekulera i om folk är gravida eller ej: NEJ jag är inte gravid. NEJ det är ingen nummer tre på gång. Så nu kan du lägga ner det.
Annars då? Jo jag hittade dom här fantastiska franska tulpanerna i ett skyltfönster. Hade det inte varit för det där jäkla köpstoppet hade bilden varit tagit från vårt vardagsrumsbord. Visst är dom ljuvliga!
Min frisör och jag.
Ikväll har jag varit hos min frisör och klippt bort mina sorgligt tunna ammningspåverkade testar.
Jag måste säga att min frisör är en himla bra frisör. Det bästa med henne är att hon är lätt att boka och att hon varannan onsdag jobbar tills klockan 21 vilket innebär att man kan boka sena kvällstider. Sist men inte minst så klipper hon bra.
Det är egentligen bara ett litet problem....
Å det är vad som sker de sista 10 minuterna av min tid hos henne. Nämligen själva piffet. För piffa gör hon. Oj vad hon piffar. Det fönas, kramas, dras och sist men inte minst jobbar hon upp en sjuhelvetes volym med hjälp av ett volympulver. Jag vet att hon älskar sitt pulver och jag är rätt säker på att om det brann hemma hos henne och hon bara hann rädda med sig en sak ur branden lovar jag att hon skulle stappla ut sotig och lätt brännskadad med sitt älskade pulver i handen.
Idag regnade det när jag gick hem från frisören. Jätteskönt eftersom jag då kunde köra upp hela huvudet under paraplyet. Vilket jag gjorde. Men jag ska säga er att det var med nöd och näppe huvudet fick plats under paraplyet. Ibland har man tur. Väldigt tur.
Nähe, det va de om de. Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och tvätta ur det där sträva konstiga jag har i hela håret innan det blir morgon och mina barn får se sin mor.
Godnatt.
Ta tillvara på tiden.
Redan innan jobbstart ska jag och min vikarie upp till Luleå och titta på en av våra nybyggda butiker som jag kommer att slutföra när jag kommer tillbaka.
Så vad fyller jag nu de sista dagarna med? Självklart med massor Ingrid och massor Ture. Men jag har även en lång lista på saker som jag vill ha fixat och som det inte kommer att finnas tid till när jag väl börjar jobba. På listan står allt från tråkiga saker, som att gå ner i källaren och rensa bland grejorna, till att fixa klart Ingrid och Tures fotoalbum. Med tanke på att det snart bara är en månad kvar borde jag verkligen sätta igång.
Men eftersom jag nu råkat fastna, och sitter rejält fast, i det här jäkla klipp och klistrandet måste jag BARA göra färdigt Tures tavla först. Sedan kanske det är någon annan som behöver en tavla....jag menar, vem vet?!!
Scrapbooking?
Men vem är sämre än att man kan ändra sig. När Camilla frågade om jag ville komma ut och scraapa några timmar när Ture var på dagis var jag snabb med att tacka jag. Tack vare mitt köpstopp räddadade jag mig själv från att hamna i affären och handla på mig massor av material. Istället tog jag presentpapper, en japansk tidning, lite silkespapper samt några trädgårdstidningar och begav mig till Camilla.
Å jävlar i min låda vad kul det var!
Nedan ser ni mitt alster som är en tavla till Ingrids framtida rum. Frågar man en riktig scrapbookare så är det här nog inte scrapbooking på långar vägar. Skönt i så fall. Nu ska jag bara göra en tavla till Ture också sedan får det vara nog.
Bara EN till.....
Naturrutan
Det blev en bra söndag det här. Tropicariet var en hit och alla var nöjda. Mycket djur att se på en liten yta, vilket betydde att det hände något intressant hela tiden. Krokodiler, ormar, spindlar, ödlor, fiskar, papegojor och små apor. De sistnämnda var lösa så var man sugen på att umgås med en apa var det bara att hålla sig framme. Vilket varken jag eller min sambo gjorde. Han är lite mesig sådär min man. Det kan man kanske inte tro om stundtals "balla Arne" men visst ser ni.
Man kan lugnt säga att han höll sig i bakgrunden. Å jag med för den delen.
Att det luktade lite sunkigt överlag är inget man får hänga upp sig på. Men det gör det väl om djur. Jag är nog och kommer nog heller aldrig bli någon djurmänniska när jag tänker efter. Några som i alla fall gillade djuren var Ture, vars favoriter var krokodilerna, och Ingrid som verkade fastnat för de stora fiskarna. 
Vem trodde det för fem år sedan...
Ja tänk vad livet förändras. Ibland hinner huvudet inte riktigt med.
Som i natt till exempel när jag fick ett abrupt uppvaknande när en lilla minimänniska stod bredvid sängkanten, iklädd röd hockeyhjälm, och ville sova mellan oss. Vad f-n är det där och vad i hela friden vill det?!!
En tidning att rekommendera.
Efter att i flera år ha prenumererat på Allers trädgård kände jag att det var dags att förnya sig på tidningsfronten. Så för cirka ett år sedan nappade jag på ett erbjudande från Allt om trädgård och som bonus fick jag en fin planteringsspade och en sekatör från fiskars. Ingen skit de inte.
Skulle det vara så att någon är sugen på en trädgårdstidning så här inför att säsongen ska dra igång kan jag verkligen rekommendera denna tidning.
Idag dunsade det till på hallgolvet och senaste numret låg på hallmattan. Hurray!
Huuualigen, vilket skitväder!
Jag hade nog hoppats på och föreställt mig att någon tanke i stil med, idag är vi inne, hade passerat genom i alla fall en dagisfrökens (förlåt:förskolepedagogs) huvud. Men inte. Såklart skulle dom vara ute.
Som tur var hade Ture inga problem med regnet utan sprang glatt in på gården och hoppade upp på en cykel. Med ett humör långt ifrån sin gnälliga morsas.
Ja, sedan har vi stackars Pelle som har jobbat ute hela dagen. Huualigen!
Själv har jag just lagt på luren efter ett samtal med århundradets punschigaste mäklare och sitter nu undrandes över massor av konstiga påståenden, uttryck, gissningar och vilda spekulationer. Här har vi killen som inte har en aning om vad han pratar om. Vill ni ha ett exempel?
Jag: Jag tycker driftkostnaden är väldigt hög.
Mäklaren: Tycker du?!!. Visst, uppvärmningen kanske är lite hög. Men det beror förmodligen på att dom duschat väldigt mycket.
Jag: Eh..... Jaha.
Jag: Hur många personer bor idag i hushållet.
Mäklaren: (efter en låång betänketid) Eh......cirka 4-5 st.
Ordinär Onsdag.
En högst ordinär föräldraledig dag är straxt till enda. Sovmorgon idag och inget dagis vilket betydde att fröken Strand slog upp sina blå klockan halv sju. Till det säger vi hurra då det är en hel timme senare än hon brukar vakna.
Efter frukost åkte vi till förskolan droppen vilket uppskattades av Ture då vi inte varit där på länge. Pannkakor till lunch och därefter, enligt Tures önskemål, ett maraton av modellerande.
Ja, nu kommer Pelle snart hem och det är dags att börja med middagen. Jag brukar önska att få laga maten då det blir lite av "två flugor i en smäll". Dels får Pelle hänga med dom små och jag får möjligheten att vara lite själv och njuta av känslan att börja och avsluta något utan att bli avbruten. Det blev visst tre flugor i den smällen.
Antingen har ni dött av detta brutalt tråkiga inlägg eller så är ni fortfarande med mig. I så fall. Ursäkta mig.
Bara sälja, inte köpa.
Har inte handlat något roligt sedan i fredags. Har till och med backat på att gå in på www.lookfantastic.com och beställa mina vanliga hudvårdsprodukter från dermalogica. Fick en känsla av att inköp av detta slag inte kunde sorteras in under fliken hygienartiklar när jag pratade med min vän Sara i telefonen.
Nästa sak blir att sälja av grejor på tradera. Min favortisport alla kategorier. Har ska det tas snajsiga bilder och sedan ska skiten iväg och nya friska pengar ska in på kontot.
Förresten, ni vet väl vad som gäller när man ska sälja saker på tradera?
Jo så här, på tradera spelar det ingen roll vilket skick produkten är i eller vilket årtionde det du säljer härstammar ifrån. Det viktiga är att det är från något känt "märke". Skitmärke som finmärke.
Och utöver det, en närbild på etiketten. Då är det som gott klart.
Puckon...
2012
Ut med de gamla året och in med nya oskrivna sidorna i kalendern. Med risk för att vara lite nördig, okey då väldigt nördig, så ska jag erkänna att detta är något av en högtidsstund för mig. Det är något speciellt som gör att jag går igång på det här med kalendrar och möjligheten till struktur och ordning och reda.
Än så länge har jag bara fyllt i födelsedagar och ett datum. Ett väldigt viktigt datum.
27 februari - slut på föräldraledigheten. Börja jobba. 
En resumé av 4:e kvartalet 2011.
Inte behövs det många minuter för mig att tänka igenom hur jag ska sammafatta det fjärde och sista kvartalet. Jag säger bara: Husvisningar, husvisningar och husvisningar. Just det! En och annan budgivning blev det med. Närmare bestämt 3 st där vi hamnade på andra plats på samtliga.
När vi inte försökte köpa hus hängde Ture, Ingrid och jag på förskolan droppen, byggde lego 24-7, pärlade och väntade på snön och vintern som aldrig kom.
I början av november blev familjen Strand/Wilzén med en digital systemkamera vilket förhoppningsvis gjorde att bildkvalitén på bilderna på bloggen och i fotoalbumet ökade.
Inte bara en kamera kom in i familjen utan även en liten kusin vid namn Siri. Självklart var vi uppe i Örebro och presenterades för vår lilla kusin. Nu hoppas vi att vi kan ses lite oftare så Ture, Ingrid och Siri får lära känna varandra ordentligt.
Sist men inte minst blev det en mycket innehållsrik decembermånad för Ture med både luciafirande, 3-årskalas och julafton.
Själv hade min längtan efter mitt jobb och mina arbetskamrater slagit till och jag brottades ständigt med mitt dåliga samvete över att jag längtade så tillbaka till vuxenlivet. En längtan som till viss del botades av en resa till Stockholm, bio med vänner och en grymt trevlig tjejmiddag.
En resumé av 3:e kvartalet 2011.
Men med lite påminnelse kommer nu det sista två kvartalen)
Juli ● Augusti ● September
En stor del av juli månad gick ut på att springa till BVC och väga Ingrid eftersom hon inte gick upp som hon skulle. Tillslut, efter att ha tillbringat större delen av dagarna sittandes i soffan ammandes, gav vi henne mjölkersättning vilket hon reagerade på genom att få utslag i ansiktet och bröstet samt hela ryggen. Därefter följde en tid för mig utan produkter innehållande mjölkprotein. Mycket nytt att lära sig och ibland lite trist att inte kunna äta som vanligt. Men efter två veckor med soya och havreprodukter började Ingrid äntligen lägga på sig och vi kunde pusta ut.
Mitt under denna tid åkte vi en vecka till Baskemölla i Skåne och checkade in hos en mångsysslande kvinna som kallade sig själv för taggiga jungfrun (jo.men.visst.serrö!) Mellan regnskurarna nöjt vi av världens godaste kanelbullar, dopp i havet och skånes vackra landskap. En riktigt bra vecka som toppades med besök och samkväm med svåger och svägerska.
Därefter började vardagen igen med dagis och många, många timmar i lekparken där vi nöjt av en skön höst med vackert väder. Å självklart blev det många timmar på kollo där jag bittert fick uppleva att med två små barn blev det inte mycket gjort. Som tur var hade jag satt ribban grymt lågt och nöjde mig därför med att klippa gräset, rensa i rabatterna och få några småprojekt fixat.
Sol, fyra minusgrader och ännu en husvisning.
Det är inte var dag det är så fint väder så bäst att passa på!
Ture och jag gick ut på gårdsplanen, han för att skotta snö och jag för att testa vad jag lärt mig av Nicklas om kameran under gårdagen. Efter en timme fick vi nog av den friska luften och gick in och åt mat för att sedan fixa iordning oss och åka på årets första, men förmodligen långt ifrån sista husvisning.
Man skulle kunna tro att det efter december månads stiltje på husfronten fanns ett sug efter att fortsätta jakten på hus. Och visst, det gör det väll annars skulle vi inte åkt idag, men att än en gång ta på sig dom blå tossorna, hälsa artigt på mäklaren, spana in de andra nötterna (läs: eventuella budgivningsettor) och våldgästa någon annans hem känns bara jobbigt.
Huset då. Jo men visst, ett totalt sönderrenoverat 60-tals tegelhus med fönsterbrädor i original att glädjas åt.
En lördag i början av januari.
Sitter nu och kollar på ett av mina favoritprogram nämligen Dragons' Den. Entreprenörer med affärsideér som presenterar sina ideér för investerare.
Idag har vi varit hos Vicke med familj i Norrköping. Som alltid, mycket trevligt att hänga ihop. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, tänk vilken tur att vi fick barn samtidigt. Det skiljer ju trots allt några år mellan oss och varken hon eller jag planerade knappast ihjäl oss när vi blev gravida. So to say....
Lek i parken med värmande kaffe, lunch tillsammans och sist men inte minst, en snabbkurs av min kamera tillsammans med Vickes Nicklas som är fotograf. Under tiden när vi gick igenom kamreran knäppte han några exempelbilder.
Ganska okey bilder om ni frågar mig.
Totalt köpstopp i 7 veckor.
Nämligen att ålägga mig själv totalt köpstopp fram tills dess att jag börjar jobba igen måndagen den 27 februari. Självklart får man handla mat och hygienartiklar (dock ej smink) men annars är det stopp.
Detta innebär inga nya svarta nylonstrumpor, ingen rea-topp från någon rundsnurra, inga kläder till Ture och Ingrid (ni kan vara lugna, dom har så dom klarar sig), definitivt ingen nätshopping, inga fina accessoarer, inga böcker och inte heller några frestande vårklädnyheter som inom några dagar kommer att dukas upp i klädbutikerna.
Jag är långt ifrån säkert på att jag kommer att fixa det här.
Känner jag mig själv rätt så är risken stor att om jag nu exempelvis skulle "råka" vara på stan och hitta en fin topp i någon butik att jag då skulle tänka, jag VILL ju ha den här toppen och jag har FAKTISKT varit SÅ duktig och inte handlat på SÅ länge!
Så vad är egentligen anledningen med detta. Är det för att jag konsumerar för mycket och behöver minska min konsumtion. Nej inte direkt. Är det för att jag tycker att det är kul med utmaningar. Nej inte det heller.
Sanningen är den att jag lever över min tillgångar (läs:föräldrapenningen) och varje månad är inne och nallar av mina sparpengar.
Men herregud det här måste jag ju klara. Att inte handla på sju veckor. Skam vore ju annars.
Dags att låsa igen och lägga undan lädret.
Vardagsrummet på Järnvägsgatan.
Så var fixet med vardagsrummet klart.
De omtalade gardinerna (kanske lite klantigt av mig att "skriva upp" ett par högst ordinära vita linnegardiner) är strykta och hänger där de ska. Barbro har fått en ram och hittat sin plats tillsammans med den fina ljusstaken jag fick av Pelle i julklapp. Kuddarna med de nya fodralen är redo att användas och farmors gamla lampa har efter en hel del trasslande med att byta ut den gamla elen mot ny äntligen fått liv i fönstret.
Å visst håller ni med mig om att det känns otroligt stoooort med det nya gardinerna? Ringer man från nobelstiftelsen och vill förlägga nästa års nobelmiddag i denna kolossalt gigantiska "sal" skulle jag inte bli förvånad. Jag menar känns inte blå hallen lite väl trång?
Jag frågar mig bara vem behöver ett hus när man kan tränga ihop sig på 75 kvm?
Just det, vi!
En skön tjej enligt mig.
När hon nu i dagarna släppte sin första bok: Dags att bli smal! (LCHF på mitt sätt), var jag snabb med att klicka hem den från adlibris. Var lite rädd för att det skulle vara en trist kokbok med ett korrekt språk.
Men inte då, som vanligt levererar Katrin!
Här är ett exempel ur boken:
Så, du är alltså redo att bli snygg och leva ett lite lyckligare liv i ett par lite tajtare jeans och en tajt tröja utan bilringar som hänger emellan? Toppen. Det är inte snyggt att vara överviktig. Det är heller inte häslosamt eller grund till en bra självkänsla. Det finns inget positivt med att vara en tjockis och jag är verkligen glad för din skull för att du har fattat det enda rätta beslutet att banta bort ditt äckliga fläsk som bara hänger där utan att göra någon som helst nytta. Överflödigt fläsk är äckligt!
Nu gäller det bara för mig att bestämma ett datum, läsa ut boken och sätta igång. Har insett att det inte räcker med en sjuhelvetes maginfluensa för att bli av med mina 15 kg fett! Nej, nu är det dags att sätta igång.
LYCKA ÄR.....
Men okey då, ska jag vara ärlig så behövdes ett samtal till Magnus då jag blev upplyst om att det finns ett trådlöst nätverk inbyggt i själva modemet och att jag var tvungen att koppla ur det gamla för att det nya skulle funka. Säger som många, många gånger förr: Tack Magnus....som du vet, du är min data-Hero!
Vad säger ni, nu tar vi och skiter i det tekniska ett tag va? Men jag måste ända säga att jag sjukt nöjd över att detta var fixat på under 10 minuter. Tralallala...la la...hurra!
Å Magnus snart kommer en bild på gardinerna. Jag förstår att det kliar i din kropp av otålighet!
