Två av åtta lavendelbuskar nedklippta.

Det blev regn precis som Pelle hade hört så först på eftermiddagen gav vi oss ut till kolonin. Ture ville ha båda sina föräldrar sittandes i sandlådan och leka med honom, en reaktion på att han har fått lite konkurrens i form av syster Ingrid.

Detta ledde till en viss irritation hos alla och det blev inget med något den här eftermiddagen. Innan vi packade ihop klippte jag i alla fall ner två av åtta lavendelbuskar.


Onsdagar, då Ture är hos mormor, får hädan efter bli trädgårdsdagar....


Väl medveten om att skräpet skulle ligga i hinken började Ture "strössla" kvistklipp över hela rabatten. Samtidigt som han noga kollade in mig så att han var säker på att jag såg vad han gjorde. Nu undrar jag bara, ska inte 3-årstrotsen börja i 3-årsåldern?


Lite trädgårdspyssel från Järnvägsgatan 8b.

Ingrid och Ture sover i sina sängar, tv:n som annars jämt är på är nu avstängd, Pelle är och kollar någon Champions League fotboll på en krog några gator härifrån och själv bedriver jag terapiarbete på hög nivå!

Mina tomatplantor, som jag satte för ca 2 veckor sedan,  har vid det här laget fått flyttat från de små växthusen med såjord in i större krukor med lite mer näringsrik blomjord.


Små frön har blivit små plantor.

Ett tips när man planterar tomatplantorna är att göra djupa hål i jorden och sätta ner stjälken i jorden. Tomatplantan blir då kraftigare och inte lång och ranglig.


Men kom igen då....låt det bli imorgon!

Efter barnafödande, en Ture som har haft svårt att andas=täta inhalationer och en hel del annat att fix och trix så har det då äntligen blivit dags för en dag på kolonin imorgon.

Planen är att plocka ut trädgårdsmöblerna, fixa i ordning inne i stugan, beskära rosor och lavendel, något som skulle ha varit gjort vid det här laget.

Pelle hade visst hört något om att det skulle bli sämre väder, till och med dåligt väder, så jag var tvungen att gå in och kolla www.smhi.se och så himla dåligt väder tycker inte jag att det verkar bli....

16 grader och växlande sol/moln, det duger helt klart att åka till kolonin i.......
 


Ingrids första dag ute...

tillbringade hon med att ligga sovandes i Tures och hennes nya vagn. Vagnen klarade premiärturen och fick med beröm godkänt. Ture fanns sig till rätta på sin nya plats och tyckte det var ok att "bebisen låg bakom Tudde".

På förmiddagen åkte vi till Valla där vi mötte upp Camilla, Anton och Olle. Kollade in djuren, gick in hos hönsen och kaninerna och var även en sväng i lekparken där brandbilen var en klar favorit.

Efter lunch och vila begav vi oss ut på en promenad runt ån och hängde lite i den nya lekplatsen. Som vanligt vill huvudet mer än kroppen och eftersom det bara var tre dygn sedan jag födde barn var det kanske inte så konstigt att kroppen tog slut och jag knappt orkade sista biten hem.

PUCKOJENNY!


Som sagt, Ingrid sov sig igenom varje sekund av sin premiärtur.


Tänk vad grönskan har exploderat under de senaste dagarna! Jag blev inlagd på sjukhuset på måndagen och såg inget annat än en husfasad, på fredagen när jag åkte hem var världen där ute grön!


Den glade turisten! Bara kameran på magen fattas....




Ingrid Strand...

är namnet på vår tjej, för alla er som undrat ;-)

Detta var klart redan för många, många år sedan men efter att ha vacklat en runda med namn som Maj, Maj-Lis (dessa namn var helt uteslutna för Pelle) och Irma (som var ett gemensamt förslag) styrde vi dock upp på vägen igen och valde Ingrid.

Kanske tycker jag att Ingrid är lite för långt och att det kanske är i gulligaste laget, men har man födelsedag samma dag som Hitler så kanske det väger upp gulligheten.....

Eller så är det bara så att man måste följa sitt hjärta och välja ett fint namn efter en fin person. Svårare än så behöver det ju inte vara.

 

En fin fredag...

Fick den busenkla frågan av ronden imorse hur vi ställde oss till att åka hem idag? Barnläkaren såg inte längre någon anledning att hålla kolla på den lilles blodsocker och inte heller var min havandeskapsförgifning något problem då den enligt proverna var på väg ur kroppen.

Vid lunch hämtade Pelle och Ture oss och det var en lustig, men härlig, känsla att sitta alla fyra på väg hem i bilen. På eftermiddagen har vi bara slappat och nu sover de båda två små.
Pelle har lagat mat och ett amaronevin står på luftning på diskbänken. Skojar inte om jag säger att jag ser fram mot några små klunkar rödvin! Det var ju inte igår precis...

Här kommer några bilder på en speedad och stolt 2-åring, en till mestadels sovande 2-dagars och 2 lyckliga 2-barnsföräldrar.


Tjock och go....och på väg till förlossningen.


Här är vår lilla tjej! Frågan är bara vad hon ska heta, frågar ni mig är det redan klart. Just nu väntar jag bara in min sambo...han är inte riktigt klar än.


Hemma på Järnvägsgatan 8B. Storebror Ture klappar och inspekterar.

Välkommen vår fina tjej!

Så äntligen kom läkaren in igår morse med beskedet ja mest av allt ville höra.....nämligen att det fanns plats på förlossningen o att det bara var för mig att ringa hit "maken" så skulle vi dra igång det hela. Kl 11.30 skrevs ja in och kl 17.07 kom en "liten" tjej på 4090 g o 51cm lång upp på mitt bröst! Tänker inte trötta ut er med en massa förlossningsdetaljer men ja kan säga att detta var en repris på Tures förlossning. Snabbt öppningsskede, några timmars krysstningsarbete, hot om kejsarsnitt o till slut sugklocka. Skillnaden var att det gick dubbelt så fort den här gången! Just nu känner ja en enorm glädje o lättnad att allt detta ligger bakom mig o att jag ALDRIG mer behöver utsätta kroppen för det fysiska expriment det innebär att vara gravid o föda barn.....jag är helt enkelt klar! Ture har precis varit här o försökt bjuda lillasyster på ballerinakex o saft! Med hela kroppen full av galna hormoner misslyckades jag helt med att hålla tårarna tillbaka....

På ett minst sagt urusellt humör....

kan man säga att jag har varit på idag! Blev imorse undersökt o fick det possitiva beskedet att livmodern/kroppen minsann var redo för att sättas igång. Så vad har jag gjort hela dagen idag då, har jag fött barn.....? Näeh, det har jag inte gjort, jag har stickat på en, förlåt mig, jävla kofta! Varför kan man undra, jo för att det är fullt på förlossningen! Pelle har gjort vad han kan för att göra mig sällskap o vara stöttande men nu har han tröttnat o åkt hem vilket ja till hundra procent har förståelse för! Så imorgon kommer samma läkare vid 11-hugget med beskedet om det finns plats för mig på förlossningen.....eller inte!

Det sägs att det är dags....

Tog bilen upp till barnmorskan, om möjligt med ännu mer vätska i kroppen, för att få höra att havandeskapsförgiftningen ökat så pass mycket att det inte var något att vänta på utan att här skulle det födas barn! Tydligen var det full rulle på förlossningen o istället har ja nu blivit inlagd på special-bb i väntan på att sättas igång imorgon. Barnmorskan ja nyss träffade förtydligade att det fanns ju inga garantier för att det skulle sättas igång imorgon, allt beror på vad läkaren beslutar....Åh, varför alla dessa luddiga svar!

Frustration är ordet.

Trädgårdsrapporterna lyser med sin frånvaro när man är ordinerad vila vilket är minst sagt otroligt frustrerande! Det är så mycket jag vill göra. Hade jag inte varit höggravid, förlåt att jag tjatar, så hade jag köpt barrotade rosor av sorten Peace och åkt ut till kollo och grävt djupa hål och fyllt med gödsel och rosjord för att sedan sätta igång och plantera. Istället får detta projekt vänta, vilket som sagt, är otroligt frustrerande.

Istället har vi idag, tillsammans med våra föräldrar, firat Pelle som på tisdag fyller inget mindre än 40 år! En höjdartillställning om ni frågar Ture som stortrivdes med Farmor, Åke, mormor och morfars fulla uppmärksamhet. Stackars 40-åringen hade det inte lätt!

Kanske ni undrar om jag hade googlat recept, läst receptböcker eller inspirerats av något tv-program för att sedan ställa mig och baka till kalaset.....
Det kan jag säga att jag inte hade gjort. Istället har jag lyft luren i veckan som varit och ringt konditori Gyllen och lagt en beställning. Inte ens gick jag iväg för att hämta beställningen utan jag skickade iväg Pelle och Ture.

Gud vad jag längtar tills jag får tillbaka min styrka i kroppen och all den här jäkla vätskan försvinner så man kan bli sitt vanliga jag igen!!!


På tisdag har jag fixat en överraskningspresent åt P och sedan ska vi ut och käka på Trattoria da Vinci, hoppas han kommer att uppskatta presenten. Är faktiskt, om jag ska vara helt ärlig, lite nervös.


Seg, segare, segast!

Idag har jag för hundraelfte gången i ordningen varit hos min barnmorska. Havandeskapsförgiftningen hade hoppat upp en grad på skalan men eftersom blodtrycket fortfarande var ok så bestämdes att jag ska fortsätta att vara hemma och vila.
Däremot fick jag en tid för "bedömning" nästa torsdag på förlossningen. En bedömmning innebär att man gör en gynundersökning för att ta reda på hur mogen livmodern/kroppen är för en förlossning.
Efter denna undersökning finns ett gäng olika senarier....


Antingen sätts jag igång redan dagen efter, eller så får jag vänta ytterligare 3-4 dagar för en ny bedömning. Ett annat alternativ är det inte finns plats på neonatalavdelningen och att jag av den anledningen får väntar med igångsättningen.
Tro mig när jag säger att detta upplägg är något jag har stora problem med. JAG HATAR NÄMLIGEN ATT INTE VETA!
Visst, i vanliga fall om allt sköts på naturlig väg så vet man ju inte när bebisen kommer men just nu, eftersom jag vet att jag ska sättas igång, så vill jag ha konkreta besked.

Detta innebär att jag på torsdag kommer gå till bilen med antingen tunga steg och vara frusterad över att ytterligare få vänta ett par dagar eller så kommer jag med "lätta" steg stutsa till bilen med inställningen att 
nu jäklar, imorgon kör vi!!!

Bäst vore ju trots allt att det hela kom igång av sig självt.....kommer jag ha en sådan tur....skulle inte tro det!


Att städa....

överdrivet mycket här hemma finns det ingen som kan beskylla mig för!
I min trädgård och i mina rabatter är det dock precis tvärtom.

I alla trädgårdsböcker/tidningar/program poängteras hur viktigt det är att inte städa för mycket i sin trädgård. Man ska helt enkelt låta löven ligga kvar i rabatterna och de kvistar som blivit kvar från perennerna ska klippas ner i små bitar och läggas tillbaka. Detta för att inte bråka med alla mikroorganismer och insekter som hör en trädgård till och istället låta naturen sköta nedbrytningen och på så sätt låta näringen gå tillbaka ner i jorden.


Detta har jag läst tusentals gånger men saknar tålamodet till att göra som jag vet att man ska. Istället går jag gärna fram med krattan och gör "fint" i rabatterna.

Så till alla er med fullt av löv i rabatterna....känn ingen stress, ha inget dåligt trädgårdssamvete sträck istället på er, ni gör helt rätt!



Det kliar i mina fingrar när jag ser den här rabatten. Jag vill bara ta fram krattan, sekatören och börja städa upp allt gammalt skräp!


12 april 2011

Efter en natt med knappt någon sömn har jag sovit nästan hela förmiddagen. Vaknade till liv vid lunch och kände att jag behövde få lite frisk luft. Tog bilen ut till kollo för att klippa ner några perenner. I vanliga fall hade detta jobb tagit max 30 minuter, men nu i detta höggravida tillstånd tog det närmre två timmar!
Man kan helt enkelt säga att det blev mer vila och kaffe än arbete!


Här kommer några "just nu bilder" från Äpplevägen 122.....


Vackra syrénknoppar på väg att slå ut.


Skönt att se att min favorit Orientalisk vallmo har klarat den långa och kalla vintern.


Några stackars tulpaner har blivit naggade i kanten....gissar på att det är en harjäkel som varit framme!


Den rödskaftade daggkåpan, som har ersatt den galet stora jättedaggkåpan kommer att bli fin rabatten.


Alliumlöken, som är vackert mörklila till skillnad från de flesta andra som brukar vara i en mer syrénlila nyans är på väg upp. Bakom syns ännu mer tulpaner....om jag minns rätt är dessa laxrosa.


Dessa tulpaner, som är lite rödaktiga i bladen vilket inte är så vanligt, satte jag i höstas tillsammans med några
lökar pärlhyacint som jag sparat från våren.

 
Visst blir man lite lycklig när man ser dessa "svennebananblommor!!!




Trädgårdstoppen!

Men hallå där.....ett trädgårdsprogram jag helt har missat är programmet TRÄDGÅRDSTOPPEN på tv8!

Hur nu detta har gått till kan jag inte svara på men jag kan lova att jag har haft några riktigt bra tv-timmar framför datorn denna eftermiddag. Det här programmet rekommenderar jag verkligen. Medans Trädgårdsfredag med Pernilla Månsson Colt ibland kan bli lite för mycket av att Pernilla sitter och solar mot ett träd är detta mer informativt. Å det gillar vi!



Följ med Doreen Månsson och trädgårdsexperten Peter Englander till en dold svensk värld av lustgårdar.Överallt i Sverige finns eldsjälar som har odlat sina trädgårdar i åratal. Nu ska programledarparet kora Sveriges vackraste trädgård bland landets 20 finaste.
De kommer att vända på varje tuva och titta bakom varje buske för att kunna dela ut guld, silver och brons i Trädgårdstoppen. Men vi kommer även att få träffa hängivna trädgårdsägare som ger sina bästa tips för hur du själv ska få en lika vacker trädgård som de.



För er som vill kolla, gå in på www.tv8.se/play så finns alla avsnitt där. Annars går programmet på söndagar kl 19,00.



14 grader i skuggan.

Idag har vi tillbringat en härlig eftermiddag ute på kolonin. Termometern visade 14 grader i skuggan och då och då tittade solen fram men det bästa vara ändå att det inte var någon blåst idag.

Under tiden jag vilade hjälpte Pelle och Ture till med att plocka upp kvistar från mina fruktträd som har blivit klippta av min kollogranne Bosse. Han har klippt mina träd varje år sedan jag köpte kolonin och dom är på god väg att bli fina i formen efter år av fritt växande.

Lite senare kom Farmor Inger på besök och vi avnjöt årets första fika på altanen. Förutom farmors bidrag till fikat var fikabrödet från Seven Eleven och trots detta var det helt klart årets i särklass mest kvalitativa fika.

Säger bara en sak: ÄNTLIGEN HAR SÄSONGEN BÖRJAT PÅ ALLVAR!


Ska bli spännande att se vad det är för färger på tulpanerna som är på väg upp och som jag planterade i höstas. Det enda jag är säker på är att dom inte är gula eller röda....


Premiär för trädgårdsfredag!

Om ni inte just nu har piffat till er, kanske fått i er ett glas rött vin och är på väg ut för att sluta upp med några vänner på en fredagsafterwork (herregud, vad trevligt det låter!) så föreslår jag att ni precis som jag (herregud, jag har genomgått ett totalt förfall!) tar på er mysbyxorna och slår på TV2 kl 21.30 då trädgårdsfredag har säsongspremiär!

Första avsnittet handlar om följande:

En trädgård är aldrig så vacker som när man drömmer om den tidigt på våren. Pernilla Månsson-Colts nya trädgård kommer att bli sagolik, bara hon får spaden i jorden och sekatören ur fickan. I fantasin prunkar redan rosorna och grönsakslandet dignar av godsaker.
Trädgårdsmästare John Taylor i Slottsträdgården tar henne tillbaka till verkligheten där de första vårlökarna precis tittat upp och merparten av jorden ännu är bar.



En välbehövlig paus...

tog jag idag från all vila då jag äntligen fick ner dahliarötterna och mina tomatfrön i jorden. Nu står dom på första parkett och jag hoppas att ljuset ska vara tillräckligt.

Dahlirötterna, och ett par lökar som ska bli liljor, planterade jag i vanlig blomjord. Så fort dahliorna börjar växa så gäller det att komma ihåg att dessa är törstiga och behöver extra näring. Dock är den vanliga blomjorden för kraftig för frön så därför planterade jag tomatfröna i den betydligt lättare såjorden. 

Såjorden är svagt gödslad och finsiktad med mycket sand vilket gör den lättare och mer porös.


Krukväxterna har fått maka på sig för mina odlingar.


Tänkte ta och plantera dessa tre sorters blommor tillsammans och tror det kan bli fint.
Höjden är 60, 75, och 90 cm.


Ni har väl sparat förpackningarna man får när man köper vindruvor och körsbärstomater. I så fall har ni perfekta små växthus.



Ner med daliarötterna och tomatfröna.

Förutom ett besök hos barnmorskan idag ska jag försöka släppa min stickning, har börjat med ett nytt projekt som jag har stora problem med att lägga åt sidan, och se till så att daliarötterna och tomatfröna hamnar i jorden.

Börjar bli hög tid att få detta gjort om det ska hinna bli några plantor av dessa rötter och frön. För inte bara ska det finnas tid för plantorna att gro, de ska dessutom omskolas och tillslut ut och in på avhärdning innan det är dags att plantera utomhus.

Som sagt, inget att vänta på, bara att sätta igång!





Herregudars vilken bra förmiddag.

I går efter att jag varit hos barnmorskan, och fått mitt sjukintyg i handen där det stod: Patienten ska vila, får vistas utomhus, var jag inte sen att ta fasta på just dom sista orden i den meningen...

Jag tog en sväng ut till blomstertorget för att köpa några vårblommor till krukorna.
Efter att ha velat länge och väl bestämde jag mig för en riktig utmaning, dvs att välja något som jag egentligen tycker är rätt fult, nämligen gula blommor. Resultatet blev minipåskliljor tillsammans med vaniljgula penseér och blå pärlhyacinter.

Under tiden solen sken och fåglarna kvittrade planterade jag dessa tre krukor.

   


Passade även på att kratta upp några gamla höstlöv som låg och skräpade i trädgården. Därefter var jag rejält trött och åkte hem och vilade. Gäller att lyssna på kroppen nu så bäbisen kan stanna kvar därinne.

Granne med svärmor....

kan låta som värsta mardrömen för många, men inte för mig!

Igår slog svärmor Inger och Åke till och köpte en kolonistuga i samma koloniområde som vi har stuga. Hos Inger har tanken på en kolonistuga funnits i många år och just därför är det extra kul. Sedan att Ture och Nummer 2 som vi (kanske lite taskigt) kallar den kommande bäbisen för kommer att få träffa farmor och Åke mer ofta är ju bara jättekul.


Som sagt, jag blev verkligen jätteglad när jag hörde nyheten. Det här kommer att bli en bra sommar!

 

Något av det vackraste jag vet....

är denna lilla farkost som jag mötte när jag i morse var på väg till barnmorskan.
Bättre än julafton, bättre än födelsedag och nästan bättre än fredagkvällen innan sommarsemestern börjar är den dag då gruset sopas upp.

JAG AVSKYR VERKLIGEN DET DÄR JÄKLA GRUSET Å NU ÄR DET MÅNGA UNDERBARA MÅNADER INNAN MAN BEHÖVER KÄNNA ELÄNDET I SKORNA IGEN!


En vända till med samma gamla tips!

Jag tänker fortsätta att tjata på om mitt älskade benmjöl....

Såhär, tidigt på våren, är det perfekt att kasta på lite benmjöl på buskar och perenner när man samtidigt är ute med krattan och krattar bort alla gamla löv.

Inte bara består benmjölet av en del långtidsverkande näring, vilket ger utdelning under den kommande sommaren, dessutom är det uppbyggt av en direktverkande del som ger ordenligt med skjuts inför växtstarten.



Efter att ha kört en sväng med benmjölet nu på våren behöver man inte fundera på mer näring under sommaren. Däremot i höst är det dags att kasta på en näve igen.


Å så var det helg igen!

Vi skruvar upp musiken och solbrickorna åker fram! Trots vila och sjukskrivning kan man inte annat än ryckas med....










RSS 2.0