en kväll på järnvägsgatan...
Även denna kväll åkte legot fram. Om jag säger att jag gillar den här sysselsättningen är det inget mot vad Ture gör.
Pelle och jag kan i lugn och ro prata med varandra under tiden Ture bygger. Skönt.
Nu har vi investerat i en stor byggplatta vilket underlättar.
Gud vad jag lääängtar till julledigheten. Slippa lämna på dagis och slippa
oroa mig för att det ska stå " Tures dagis" i displayen i telefonen.
När det är 11 minus ute är det härligt med kakelugnar.
Sötnos Strand
Bilder från Fredagen.
I fredags hade vi besök av Familjen Jaksobsson/Armerö. Om vi skulle kompensera dom för alla de gånger vi har varit hemma hos dom och blivit bjudna på god mat så skulle vi ses hemma hos oss varenda kväll under hela vintern.
Denna kväll var vi hemma hos oss och Pelle lagade maten så jag kunde sitta inne i Tures rum och prata skit med Camilla. Härligt.
Här kommer några bilder från kvällen.....å nej, vi kör inte hela havet stormar. Det ser bara ut som så!
Bröderna Armerö har krypit ner i våran säng och tar en välbehövlig paus.
Frid i hjärtat...
Nämligen att när jag kom hem var lägenheten alldeles mörk och tom. Fick gå runt i lägenheten och tända alla smålampor (till skillnad från den ilskna takbelysningen som envis brinner när jag i vanliga fall kommer hem) och sedan i lugn och ro gå igenom posten, sätta på en skiva och byta kläder.
Herregud så skönt det var!!!!
Det trodde jag aldrig.
Idag har jag gått med i fackföreningen Unionen. För bara något halvår sedan hade jag aldrig tänkt tanken att gå med i facket.
Men just nu känns allt lite svajigt. Minst sagt. Jag har försäkrat mig att det inte är någon bindningstid och att jag kan gå ur i samma sekund som jag vill. Inte nog med det så har jag gått ur den fackligt oberoende A-kassan för att istället börja betala till Unionens A-kassa.
Kanskem man är en liten socialdemokrat ändå. Nej då, så långt ska vi inte gå. Men hur som helst så känns det här jättebra och jag ser för tillfället bara fördelar.
Det måste vi snart göra om...
Om Ture var lyrisk över att få leka med dessa två killar så var det inget mot vad han var inför killarnas alla stooora lastbilar, grävskopor, sopbilar, racerbilar och liknande. Här snackar vi rejäla grejor!
Som sagt, alltid lika trevligt! Du ska jag bli kvinna för att det inte ska dröja så länge tills vi ses igen. Bäst tror jag det är om jag lägger in Victorias nummer i telefonen. Som vi båda konstaterade; vi är övertygade om att vi gör det bättre än bröderna Strand....
Lyckan var total när Ture fick en egen godisskål.
Nya ord....
krita, rita, sitta, trycka, gunga, kaka, Pelle och en massor andra ord jag just nu inte kommer på!
Mat och bio.
Vad visste jag om Cornelius igentligen? Nja inte så där jättemycket om jag ska vara ärlig. Jag visste att han har gett oss en låtskatt som är enorm att gräva i, och att han levde ett liv i sus och dus med en förkärlek till alkohol och diverse andra preparat. Det var väl ungefär det jag visste....
Skådespelaren Jan Erik Dyvik Husby var fantastisk och det tog inte många minuter innan jag helt glömt bort att han faktiskt inte var "Cornelius" på riktigt. Likaså musiken, rekvisitan och kostym. Funderar fortfarande på om skådespelarna var inklippta i vissa miljö eller om miljöerna var återskapade.
Vad mer ska jag säga, en film värd att se.
Aioli Tapasrestaruang då hur var den då? Trevlig miljö och bättre än den gamla Chinarestaurang som serverade massor av tråkigt kolhydrarrikt kinakäk i bås. Men dock ingen favoritrestaurang. Gillar inte att man inte kan boka bord på fredagar och söndagar. Inte heller att dom varma rätterna slängdes in innan man hunnit äta upp de kalla som severades först. Det kändes helt enkelt jäkligt stressigt. Likaså gillade jag inte att borden var så små så alla fat knappt fick plats. Maten då, god men jäkligt flottigt.
Trots detta är Aiolo en perfekt "före bion restaurang" där maten kommer in samma sekund som du ser ryggen på servitrisen. Men vill du sitta länge och njuta av maten så kommer i alla fall jag välja en annan restaurang.
Är det någon mer än jag....
Det är helt sjukt men för några år sedan trodde jag väl aldrig att jag såhär i början/mitten av november skulle längta till julen.
Trots att denna jul ligger värdelöst till i Kalendern har jag fått till 11 dagars ledighet med hjälp av lite komp och semester. Vilket ska bli så himla lyxigt!
Om exakt 14 dagar kommer julen stå klar hemma hos oss på Järnvägsgatan 8B. Jag kör en "all in" redan till första advent för att sedan efter jul plocka bort allt. Redan dagen efter annandagen åker allt ner i kartong igen.
Trots att jag är trött på julen så saknar jag ändå våra fina adventsljusstakar!
Middag å bio.
På fredag ska Pelle och jag ut och käka tapas för att sedan gå på Corneliusfilmen kl 21. Det är nästan lite tragiskt hur mycket jag ser fram mot det!
Vi känner att vi måste "passa på nu" när vi så lätt kan fixa barnvakt åt Ture. Den här gången är det Farmor och Åke som ska hänga med honom. Något som dom, enligt egen utsago, ser fram mot. Själv ser jag fram mot Cornelius, tapas och Pelle.
Återkommer med en recension....
Måste säga att nu flyter verkligen allt på fin fint :-(
Tydligen när så små barn som Ture får det brukar det vara riktigt illa första gången och typisk är att det sätter sig i munnen.
Jag som gillar att vad tabletter och medicin heter blev såklart jättebesviken när det inte finns något att behandla detta med eftersom det är ett virus. Dock fick vi en antibacteriell salva utskriven.
När Pelle och Ture gick till apoteket hade personalen på apoteket aldrig hört talas om denna salva men efter lite efterforskning upptäckte personalen att den gick att beställa hem. Behöver jag säga att vi behöver salvan nu! Måste säga att nu flyter verkligen allt på fin fint!
tänk dig....
För inte så himla många år sedan var man tvungen att ta fram telefonkatalogen och leta med hjälp av pekfingret bland alla Andersson. När man äntligen hade hittat rätt Andersson kunde man skriva ner gatuadressen på vykortet.
Men tro inte att det var klart då, nej då. Du var då tvungen att ta fram postnummerkatalogen och slå på ort och på gatuadress för att få fram postnumret. Först när postnumret var hittat kunde du lägga kortet på lådan.
Tanken slår dock mig hur man gjorde om man skulle ha tag i adressen till någon som inte bodde i den staden som man hade katalog för? Jag minns att biblioteket hade alla telefonkataloger över hela Sverige. Gick man dit då?
Det kan ju inte ha varit bättre förr.....eller?
Höstblåsor......eh?
Jag ringde 1177 och gav all info om vad läkaren på vårdcentralen hade sakt samt diverse apotekspersonal. Syster Karin trodde inte alls att det var svinkoppor han hade utan höstblåsor. Och eftersom höstblåsor är ett virus så finns det ingen behandling. Bara vänta och låta det läka ut.
Vid det laget kände jag mig så jäkla uppgiven så tårarna kom......som tur är lyckades jag hålla mig tills det att jag lagt på luren.
Idag är det jag som ringer den där läkaren på vårdcentralen och ser till att få en ny tid hos honom, om det är så det sista jag gör i livet. Visar det sig att det är svinkoppor så tänker jag inte ge mig förrens vi har penicillin åt Ture.
Näe nu bryter jag ihop!
Jag vet att den här bloggen mer börjar likna klagomuren än vad det är en trädgårdsblogg, men tyvärr måste jag klaga lite till.
I tisdags kl 08.30 ringde dom från Tures dagis. Det absolut värsta som finns just nu är när det står "Tures dagis" i displayen, jag hade till och med föredragit "liemannen" framför just det.
Hur som helst hade dom upptäckt blåsor runt Tures munn och trodde det var svinkoppor (å vad fan är det tänkte jag) därför vill dom att jag skulle hämta honom eftersom det var väldigt smittsamt.
Efter att ha varit 30 minuter på jobbet tog jag tåget hem och hämtade hem min lille vän.
De senaste två dagarna har vi varit på vårdcentralen och träffat en läkare, på två olika apotekt och nu kommit igång med behandlingen.
Tydligen tar detta minst en vecka att bli fri från. Tisdag och onsdag har jag varit hemma. Torsdag och Fredag är det Pelles tur.
Tänkte iaf avsluta med något possitivt! Imorgon kl 06.50 sitter jag på tåget och kl 12.00 träffar jag Vicke för att luncha. Hurraaaaaa!!!!
