Pelle å jag har aldrig.....

varit ute och rest ihop.
vi har inga gamla kort där vi hade, vad vi tyckte, var moderna kläder på oss och fortfarande kan jag fråga om han har en ny tröja när han fått på sig något jag aldrig tidigare har sett.

Ändå har vi fött barn tillsammans och klarat av att ta hand om Ture, utan att ha slagit ihjälp varandra, i ca 14 månder.
Just därför tycker jag det är dax att Pelle och jag gör något tillsammans bara han och jag.

Nu har vi kollat upp lite resor, och kommit fram till att det vore trevligt att åka till Antwerpen. Inte bara det att jag länge velat åka dit, dessutom kan man åka dit skitbilligt. Vi ska kolla upp om det går att låna ut Ture och så har vi lovat oss själva att det är bara han och jag som ska åka. Inga andra får följa med.

Så här står det om Antwerpen....

För de flesta är Antwerpen ganska okänt. Många vet att staden har, en av Europas största hamnar, men det är nästan också allt. Men Antwerpen har mycket mer att erbjuda: 
det är världens ledande diamantstad och ett av Europas nyaste modecentra. Antwerpen har ett överflöd av historia, konst, design, mode, arkitektur, gastronomi och shopping. Dessutom finns det mer än 250 ölsorter att välja mellan.
Vad mera kan hjärtat begära?

Nähe, det undrar jag mä....

Några timmar efter att jag skrev förra inlägget blev Ture så dålig så vi var tvungna att åka in till sjukhuset med honom. Vi blev direkt inlagda på BAVA och Ture kopplades till syrgas och fick inhallationer varannan timme. Hela lördagen hade han feber och var fortsatt dålig. Tydligen går RS-viruset i Linköping just nu och det var såklart det Ture, med sina taskiga luftrör, hade åkt på. Idag söndag har det varit en bättre dag för honom men fortfarande är han beroende av syrgas.

Just nu sitter jag ensam i lägenheten, och har det faktiskt ganska mysigt. Ture och Pelle är kvar på BAVA och imorgon går mitt plan kl 06.10 till Köpenhamn. Ska till Odense och göra ett besök i butiken som öppnar den 18:e mars.

Hoppas Ture mår bättre imorgon och att dom får åka hem. Annars blir det en lång dag för Pelle, jag är nämligen inte hemma förens kl 22 imorgon kväll.

Har nu tagit steget fullt ut och blivit en fullfjädrad tant genom att börja intressera mig för dahlior. Tidigare har jag tänkt att det är en jobbig blomma eftersom rötterna varje höst måste grävas upp. Dahlian är nämligen otroligt känslig och klarar inte en frostnatt. 

Efter att ha surfat runt är jag nu helt såld! Tydligen finns det fyra grupper av dahlior; kaktusdahlior, halskråsdahlior, dekorationsdahlior och bolldahlior.


En sort ur släktet bolldahlia.


En sort ur släktet dekorationsdahlia. 


En sort ur släktet halskråsdahlia.


En sort ur släktet kaktusdahlian.


Läser mig till att man kan, för att få en tidigare blommning, plantera dahliaroten i en stor kruka redan i april för att sedan när hotet om frostnätter är över plantera ut den i rabatten. Planterar man roten direkt i rabatten blommar dahlian senare vilket är tråkigt när man som jag ska ha den i rabatten på kolonin där man är mest på sommaren.

Överallt det går att läsa om denna blomma rekommenderas det att man köper roten så tidigt som möjligt för att unvika att utsätta den för butikens ljus och värme. Istället ska man förvara roten mörkt, svalt och torrt.

Låter som om jag snart "måste" ge mig ut och rädda dahliorna från butikerna.

Igår när sminket var på plats och strumbyxorna på vägg upp över låren ringde mobilen.....
Det var Linda som meddelande att varken hon, Ingela eller Maria kunde ta sig in till stan eftersom all pendeltågstrafik var inställd. Jaha, så blev det med den lördagskvällen....

Som tur va hade Sara, höggravid och med bara någon dag kvar till beräknat datum, ett sug att lämna familjen och Hackefors och bege sig in till stan. Så istället för Bellos blev det thaikäk och bio. Skönt att vi lyckades styra upp kvällen trots taskiga förutsättningar.

Sedan flera veckor tillbaka är denna lördagskväll bokat för middag på Bellos tillsammans med några av mina tjejkompisar. Har sedan länge sett fram mot denna kväll och framförallt att få träffa Linda som numera bor i Älmhult.

Om några timmar ska jag in i duschen och fixa till mig, vad jag ska ha på mig vet jag inte. Hade det här varit F:Tf, före tures födelse, och före samboskapet hade jag sedan flera dagar tillbaka vetat exakt vad jag skulle haft på mig samt vilka skor och accessoarer jag skulle haft till.

Det är då fan vad man har lagt av sig.....

Jag är långt ifrån en stjärna på geografi. Trots det hankar jag mig fram och, i alla fall vad jag tror, lyckas jag dölja det ganska ok. Dock tror ja inte att Pelle skulle hålla med. Han går till och med så långt så han drar tjejer över en kam och påstår att ALLA tjejer han känner är dåliga på geografi....

Om det stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att när jag i går på jobbet blev tilldelad en butik i Myyrmanni, Finland log jag och sa; självklart det går bra, den tar jag.
Vad jag tänkte var istället att var FAN ligger Myyrmanni. Efter att ha googlat vet jag...

Som ni kanske vet har jag en projektanställning på etableringsavdelningen på Stadium. Började i december och har trivts från första stund. Kul att jobba med något nytt och framför allt är det en riktig utmaning! Nu i mars öppnar några av de butiker som jag har haft som mina projekt. Först då blir det att se om jag har gjort ett bra jobb eller ej.....

Hur som helst har jag idag fått reda på att jag fått förlängt till midsommar, vilket såklart känns jättekul. Kommer att jobba med en butik i Finland och två butiker i skåne.

Jag förlitar mig på att vi går mot ljusare tider och att mina resor till Finland, Danmark, Frölunda, Helsingborg och Lund kommer att bli lättare när man inte behöver köra/flyga i totalt mörker. Får se hur det går, tur att jag har Pelle och Ture som håller ställningarna därhemma.

 

När jag hör meningen alla hjärtans dag kommer jag på en gång tänka på en lurvig liten nalle med ett satinhjärta på magen. På hjärtat står det tryckt I LOVE YOU. Jag tror tom att nallen har ett namn, Miranda, och finns i en hel serie.
Jag ska erkänna att jag ALDRIG har fått något i stil med detta. Å trots att det är alla hjärtans dag imorgon tror jag att när dagen är slut har jag fortfarande ALDRIG fått det. Kanske är det så att någon aldrig har "I LOVE YOU:at mig, eller så är misstaget jag gjort att jag berättat den här historien för min pojkvänn.....


En tjej jag känner flyttade ner till Köpenhamn till sin danska pojkvän efter att dom träffats på en konstskola i Helsingfors och sedan dess varit ett par. Trots att det enda hon ville var att bo och leva tillsammans med honom, så började livet i Köpenhamn bli tufft utan varken jobb, familj och med bara hans vänner runt omkring.

En dag när hon kom hem hade hennes pojkvän en present till henne. Det här är en tjej som är van vid omtänksamma och fina presenter så när hon öppnade paketet och fick se ett gammalt exemplar av ett dansk-svensk lexikon så blev hon, trots att hon aldrig skulle erkänna det, lite besviken.
Han sa då att hon skulle öppna boken vilket hon gjorde. 
Inne i boken var det på alla sidor ett hjärta utskuret och i hjärtat låg en klocka. Klockan var samma hon några veckor innan, tillsammans med pojkvännen, hade sett i fönstret i en second hand-affär. När hon vände på klockan såg hon texten; MARIA OCH THOMAS FOREVER.


Kanske jag skulle varit smart och aldrig ha berättat den här historien, vem vet, kanske jag hade fått en ask med röda geléhjärtan imorgon.....