Lördagen den 10:e oktober klockan 07.00 går det en bil till Ullared för lite hederlig tantshopping. Med i bilen är iniativtagaren Sara W, shoppingsugna Malika och sist men inte minst, jag själv. Det vi nu behöver är en fjärde person som är shoppingsugen och som, precis som vi, vill hjälpa Sverige och svenskarna att ta sig ur finanskrisen! 

Ta då ditt ansvar och följ med till Ullared, det finns som sagt en plats kvar i bilen! När du har kolla med pojkvännen, mannen eller annat eventuellt hinder hör av dig till mig. Först till kvarn...

Jaha, så var det söndag igen och även denna helg är på väg att gå mot sitt slut. I lördags tog vi en tripp till Norrköping. Gick i affärer, var inne en sväng på mitt jobb och åt en god lunch på ett nyöppnat tapasställe. Senare på kvällen var vi en sväng förbi Mattis och Camilla och smaskade chokladpudding i soffan.

Idag hade vi en slapp dag och sov och var vakna om vartannat, på eftermiddagen lyckades vi ta oss ur sängen och åka till maxi och veckohandla.

Zzzz...har ni somnat eller är ni fortarande med?!! Helt ok om ni vid det här laget har slumrat till. Det skulle iaf jag ha gjort om jag behövt läsa denna text.

Det första jag gjorde när jag vaknade var att räkna efter hur många dagar det är kvar....
Kom fram till att det idag är exakt 17 dagar tills att det bär av söder ut till det berömda shoppingträsket ULLARED. Jäklar i min låda ( jag vet att jag snor uttrycket av Alex Schulman, min favvo) vad jag är sugen!!!

Har tidigare bara varit där en gång. Den gången var jag på semester tillsammans med några vänner i Falkenberg och när det hade regnat x antal dagar var vi tvugna att hitta på något. Så vi åkte till Ullared bara för att göra något.
Det första jag såg när jag kom in i varuhuset var en pall med trädgårdsättika. Priset på ättikan var mindre än halva priset så jag var bara tvungen att handla på mig ett gäng dunkar. Hade ingen vagn, för handla skulle jag ju inte göra, så det var bara för mig att gå till kassan och betala och gå ut och vänta på att de andra skulle bli klara.

Denna gång är taktiken en helt annan och jag har för ca 2 veckor sedan börjat med en shoppinglista. Ska leta efter allt från duschdraperi, ramar, kläder till Ture, diskställ, gripsholmspåslakan som jag hört ryktas ska finnas.

Var inne härom dagen och läste lite på deras hemsida. Fastnade för sidan som handlade om siffror.
Är detta inte helt galet....


*Affärsytan motsvarar fyra fotbollsplaner. Varuhuset har 5 000 kundvagnar att låna ut.

*Vi säljer en halv miljon jultomtar årligen.

*12 miljoner bakplåtspapper säljs varje år i varuhuset.

*Det kommer en lastbil med varor till oss var 10:e minut. Utan påfyllning skulle våra kunder, under högsäsong, tömma hela varuhuset på mindre än två dygn.

Svårt att se nu men färgtemat på den här rabatten är lila och rosa.



Årets skott, som ska ge hallon nästa år, är det som blev kvar av
hallonhäcken.


Efter att ha gjort en skiss fixade pappa grinden.

Klockan 9 på morgonen pussade jag Ture och Pelle hej då och gick ut genom sjukhusets entrédörrar. Ute sken solen och det var härlig att känna frisk luft! Ture är åter förkyld och följden blev även denna gång att han fick andningssvårigheter och har varit inlagd sedan i torsdags eftermiddag på barnavdelningen på US.

Efter två nätter på sjukhus var det skönt att komma hem och ta en dusch och göra iordning mig för att gå och jobba på Stadium. Det var länge sedan man fick duscha och sminka sig i lugn och ro. Det som förr var en självklarhet är inte längre det och jag passade på att njuta i fulla drag.

Är glad över att jag bestämde mig för att börja jobba varannan lördag på Stadium under hösten. Det var verkligen jättekul att vara tillbaka på jobbet, även om jag inte till vardags jobbar i Linköping. 4 timmar i kassan, en lördag, gav mig massor av energi. Kan det vara så att jag inte har jobbat på 9 månader och helt enkelt är lite sugen på att börja jobba, även om detta inte är vad jag sysslar med i vanliga fall.

Nu har vi just ätit en god kycklinggryta med citron, grädde och svarta oliver och jag är redo för en kväll i soffan. Skönt att alla vara samlade igen och skönt att slippa sjukhusmiljö. Tror även att Ture tycker det! Han sitter här brevid och viftar med armar och ben och är helt LYCKLIG!

På väg hem, efter att ha varit på vårdcentralen, tog jag vägen förbi stan. 
Här i Linköping pågår just nu en internationell matmarknad. Där kan man köpa allt från engelsk marmelad till tyska korvar.
Men nu är det inte maten som är det bästa utan en kille som säljer blommor på gatan (ok inte killen, blommorna förstås). Blommorna står i grupper på gatan och det är ett hav av färger, så himla fint!
Det jag fastnade för och som jag inte kunde hålla mig ifrån att köpa var: Fem påsar tulpaner för 100kr.


Allium Purple sensation, Blue Bell, Verona (gul),Groenland....

Gick från lägenheten kl 9.00. Väl framme i simhallen bytte vi om och tog på oss badkläderna. Efter dusch var det dags att ge sig ut till bassängen. Vi badade i exakt 15 minuter, mer ska man inte bada med småbebisar när det är första gången. Sedan var det tillbaka till duschen och göra om processen, fast denna gång med shampoo i håret. Därefter tillbaka till omklädningsrummet och lite lagom varmsvettiga klä på oss. Tillbaka igen kl 11 i lägenheten.

Jaha, var det värt det då?......Frågar du Ture så var det de. Så kul så han sov i 3 timmar efteråt.


Mysigt att bada!


Härligt att plaska i vattnet...


men lite jobbigt att få vatten i ansiktet!

Ledsen raring, men det kunde faktiskt inte hjälpas! För vad skulle jag göra när jag idag, var på IKEA för att köpa fårskinn till Tures vagn, fick syn på mattan som jag över allt annat vill ha. Jag har sökt efter den på nätet men nu helt plötsligt är den borttagen därifrån.

Mot Pelles vilja, vi skulle ju INTE köpa någon matta, fick jag ner honom till mattavdelningen där jag fick tag på en kille som kunde hjälpa mig. Trots över 20 min sökande i datorn kunde han inte hitta mattan. Tillslut fick han tag i en kille på överplan som informerade om att mattan var utgående och att visningsexet som vi sett var det sista exemplaret.

Jag fick då lite "panik" och visste att om jag inte fixar det här nu så blir det ingen matta. I vanliga fall hade jag ju varit lite mer subtil och lirkat lite med Pelle för att få köpa mattan till vardagsrummet trots att jag visste att han inte var överförtjust i den.
Nu visste jag att jag var tvungen att få med mig killen från IKEA, Pelle och Ture tillbaka upp på överplanet för att plocka bort mattan från ett av visningsrummen.......detta en lördag på IKEA.

Eftersom killen som hjälpte oss var så himla proffig och gullig, och dessutom erbjöd oss 50% rabatt så fick jag med Pelle upp.

När jag hade betalt och vi kom ut från varuhuset visst jag att nu har jag två val, antingen blir jag ensamstående mamma till Ture eller så går vi till Mc:Donalds så Pelle får äta. Jag valde det senare.


Tro mig, mattan blev hur fin som helst till vår svarta skinnsoffa och dom fina teakborden! Nu undrar jag bara om den här petrolfärgade vasen ska få komma hem och bo i vårt vardagsrum.
Men det får bli en senare fråga....

Visst har vi alla "kändisar" som vi går omkring och retar oss på och såklart även jag!

Hur kan man färga håret chokladbrunt när skägget är helt grånat och på allvar se ut så... Efter att ha sett, och behövt höra hans pompösa röst, i nyhetsmorgon där han sitter och plussar sitt eget vin och delar ut solar så det yr om det, tycker jag han är höjden av pinsamhet.

Efter dagens avsnitt av kändisdjungeln, okey ett dåligt första avsnitt, måste jag tänka om! Visst snackar han massor av skit, men tänk att han fixade mat till alla genom att stå i en bubbla med massor av äckliga kryp, ödlor och ormar. Bra gjort Bengan!

Jag säger som Bengt:
-Smaken slår ut som en påfågelstjärt i munnen.....

För ett tag sedan skrev jag och berättade om att jag hade gjort bort mig och "råkat" klippa ner en hel 2-meters jasminbuske när allt jag ville var att få ner busken ett par centimeter.

Tro det eller ej, busken mår bra och skjuter massor av skott.


Stockrosorna som är planterade bakom busken kanske jag får flytta på
nu när busken har visat livskraft.

Antingen har jag en rejäl svacka eller så börjar jag på allvar tröttna på att vara djupt ner i mammaträsket! Förlåt Ture, men det handlar inte om dej!

Hoppas bara det är en svacka för det är långt tills januari då jag ska börja jobba igen. Det värsta är väl att när jag har gjort en vecka på jobbet, och varje morgon lämnat Ture och Pelle i sängen för att sätta sig på tåget till Norrköping kl 06.50, så kan jag tänka mig att jag inte vill något annat än att krypa ner i sängen igen och återgå till mammaledigheten.

I tisdags var jag på Åbacka och fikade med mammagruppen. Solen sken och vi pratade om......äh va fan, ni kan förmodligen gissa vad vi prata om!


Alla har barn födda i december/januari.

Fick just nu reda på att en av mina vänner idag har fått diagnosen diabetes. Idag är hon 28. Jag var 12 när jag insjuknade, som det så fint heter, och jag vet att det kommer att bli bra.
Trots att jag vet det blev jag jätteledsen för hennes skull.

Gissar på att det är kaos i ditt huvud vännen, men sen när allt har lagt sig lite, så finns jag här för dig....
Kom i håg det!

Efter att ha lämnat Ture till mamma åkte jag till kollo och hade en heldag i rabatten.

Klippte ner hallonhäcken, vilket nu syns på underarmarna, och när jag var klar satte jag igång med att plantera lökar. Kanske i tidigaste laget att redan nu börja plantera, men jag kunde inte hålla mig. Dessutom läste jag i en trädgårdstidning att man skulle få ner löken i jorden så fort som möjligt eftersom risken är stor att dom har legat ett tag och hunnit torka till innan dom kom till butik.


Margarita, en tidigt blommande tulpan.


Angelique, en senare sort.


Kom ihåg att alltid kasta i en näve benmjöl i hålet där du planterar
tulpanerna. På så sätt blommar löken bättre.


Den första hösten med trädgård var jag riktigt sugen på att plantera tulpanlökar och gick ut hårt. Ja la ner timmar på att matcha färger med varann och var nogrann med att kolla hur hög tulpanerna blev. Det jag missade var att kolla blommningstid....
Resultatet blev att en del tulpaner blommade tidigt och en del sent. Tulpanerna tog helt enkelt inte hänsyn till att jag matchat och tänkt att den ljust rosa skulle matcha den som var lite mörkare rosa i samma ton. Men man lär sig ju av sina misstag och förra säsongen flyttade jag lökarna för att få det som det var tänkt från början. Hoppas jag har lyckats bättre denna gång.

I förra veckan när jag och mamma pratade med varandra i telefonen frågade hon om jag inte behövde åka till kolonin något i nästa vecka. Hon tyckte det skulle vara skönt, för mig, om jag fick tid att rensa lite ogräs och göra i ordning inför hösten. Jag höll med mamma och jag nämnde även att jag skulle behöva gräva upp en rabatt där jag sedan ska så i med gräs......

Mamma sa då;

- Du vet Jenny, då kan JAG ta hand om Ture. Ta med hans mat och gröten till eftermiddagen så är det BARA att du kommer ut och lämnar honom till mig. Å du, ta med vagnen också, vi vill kanske gå ut på en promenad!

Jaha, bestämt och klart! Imorgon är det bara för mig att åka ut till kollo och jobba. Men först ska Ture till Tokarp!


Mormor och Ture i januari.

I lördags kväll kom Mattis, Camilla, Anton, Olle, Jocke, Malika och Edvin på middag. De är alla mina nya kompisar som ingick i paketet när jag träffade Pelle. Alla har dom barn, och Camilla som är tvåbarnsmor är helt klart den mest rutinerade. Jag och Malika fumlar lite mer i blindo :-)

Hur som helst, alla är riktigt trevliga och det blev en trevlig kväll med enchiladas, Antons födedelsedagstårta, Malikas fantastiskt goda äpplepaj och en hel del gott vin!


Ture och hans kompis Edvin. Egentligen skiljer det bara en vecka på Edvin
och Ture. Men eftersom en havandeskapsförgiftning kom emellan är Ture
född i december och således 4 veckor äldre.
Vad spelar det för roll tänker ni, jo det gör det faktiskt....
Ture, det lilla miffot, kommer börja skolan ett helt år tidigare än Edvin!


Mattis, Anton, Jocke och Pelle. (Och mattan som snart ska bort).


Världens goaste (och fluffigaste) Olle!

Läste en artikel i en tidning idag och genast föll bitarna i mitt liv på plats! Efter att ha läst artikeln är det tydligt att jag lider av kongential prosopagnosi, vilket betyder ansiktsblindhet, för er som inte visste....

Jaha, vad betyder det då?
Enligt artikeln betyder det att man har svårt att känna igen människor man bara har träffat på en eller ett fåtal gånger, särskilt när man stöter på dem på en ny plats, om de har bytt frisyr eller har nya glasögon. Man har ofta svårt att hänga med i filmer eller tv-serier med många skådespelare då man helt enkelt inte minns vem som är vem. Egenskaper så som dåligt lokalsinne, svårt att skilja mellan höger och vänster, dyslexi/svårt att stava vanliga bland ansiktsblinda.


Inte undra på att Pelle blir trött på mig när jag inte känner igen folk han stannar och hälsar på, förvisso känner han ju halva stan, men jag är verkligen dålig på att komma ihåg ansikten. Är det något jag hatar att kolla på så är det asiatiska filmer. Herregud, jag kan ju aldrig hålla ordning på vem som är vem, alla kineser ser ju likadan ut . Sedan var det ju det där med stavningen och höger och vänster.

Längst ner i artikeln fanns det några knep som jag tänkte öva på. Får se hur det går...