De senaste dagarna har jag funderat på en sak.

Nämligen att ålägga mig själv totalt köpstopp fram tills dess att jag börjar jobba igen måndagen den 27 februari. Självklart får man handla mat och hygienartiklar (dock ej smink) men annars är det stopp.

Detta innebär inga nya svarta nylonstrumpor, ingen rea-topp från någon rundsnurra, inga kläder till Ture och Ingrid (ni kan vara lugna, dom har så dom klarar sig), definitivt ingen nätshopping, inga fina accessoarer, inga böcker och inte heller några frestande vårklädnyheter som inom några dagar kommer att dukas upp i klädbutikerna.
Jag är långt ifrån säkert på att jag kommer att fixa det här.
Känner jag mig själv rätt så är risken stor att om jag nu exempelvis skulle "råka" vara på stan och hitta en fin topp i någon butik att jag då skulle tänka, jag VILL ju ha den här toppen och jag har FAKTISKT varit SÅ duktig och inte handlat på SÅ länge!

Så vad är egentligen anledningen med detta. Är det för att jag konsumerar för mycket och behöver minska min konsumtion. Nej inte direkt. Är det för att jag tycker att det är kul med utmaningar. Nej inte det heller. 
Sanningen är den att jag lever över min tillgångar (läs:föräldrapenningen) och varje månad är inne och nallar av mina sparpengar.

Men herregud det här måste jag ju klara. Att inte handla på sju veckor. Skam vore ju annars.
Dags att låsa igen och lägga undan lädret.