Så var fixet med vardagsrummet klart.

De omtalade gardinerna (kanske lite klantigt av mig att "skriva upp" ett par högst ordinära vita linnegardiner) är strykta och hänger där de ska. Barbro har fått en ram och hittat sin plats tillsammans med den fina ljusstaken jag fick av Pelle i julklapp. Kuddarna med de nya fodralen är redo att användas och farmors gamla lampa har efter en hel del trasslande med att byta ut den gamla elen mot ny äntligen fått liv i fönstret.

Å visst håller ni med mig om att det känns otroligt stoooort med det nya gardinerna? Ringer man från nobelstiftelsen och vill förlägga nästa års nobelmiddag i denna kolossalt gigantiska "sal" skulle jag inte bli förvånad. Jag menar känns inte blå hallen lite väl trång?
Jag frågar mig bara vem behöver ett hus när man kan tränga ihop sig på 75 kvm?

Just det, vi!