I måndags fick jag frågan om hurvida vi (läs: Pelle och jag) skulle köpa julklappar till varandra.

Eftersom frågan inte kommit upp tidigare hade jag för länge sedan, tänker jag efter så var det nog redan i november eftersom jag är en människa med stort behov av planering och framförhållning, avfärdat det hela och torr som jag är tänkt att det man vill ha köpar man bäst själv. Överraskningar och läskiga påhitt är inget för mig.

Men Pelle som tyckte det var trist att vi inte hade köpt julklappar till varandra förra året tyckte att i år kunde vi åtminstone anstränga oss lite. Så nu är upplägget som sådant att Pelle ska göra sina inköp idag torsdag och jag får några timmar imorgon kväll. Tack för det.

Men ska jag vara ärlig är jag inte så bitter som jag låter utan till och med en smula upprymd över tanken på att få gå på stan utan barnvagn och shoppa. Det är inte omöjligt att jag shoppar lite och sedan går in på O´learys och beställer in en cesarsallad och ett glas rödvin i pausen. En sväng till Esq och kolla in dom fina ljusstakarna som jag är så sugen på blir det nog också. Sedan behöver jag ny ögonkräm, man är ju trots allt 35-år, och sedan finns det ju alltid lite utrymme för lite spontanshopping.

Just det, å så julklappar till Pelle. Sa jag vad han önskar sig.....svarta strumpor och ett par mysbyxor. Kul.