Det är inte ofta men cirka en gång i halvåret träffar vi Pelles bror Simon med familj. Som alltid är det supertrevligt och enkelt att umgås då deras två killar och Ture leker jättebra.

Oj då, nu låter jag grymt trist. Förlåt.
Men det är faktiskt så att när barnen leker bra så märks dom liksom inte. Missförstå mig rätt, dom får gärna märkas, det är bara så mycket trevligare när man kan prata i lugn och ro med värden och värdinnan istället för att styra upp ungar som är osams och tjuter.

Som sagt, en riktigt bra kväll med god mat och trevligt sällskap.