Här kommer ett litet tydliggörande för den äldre generationen.

Hörrni knasbollar, det är klart att jag inte hatar min sambo, det förstår ni väll!
Men när han kommer hem med en kasse proppfull med godis och choklad, och inte vad som helst utan mina favoriter, så har jag bara lite svårare för att älska honom sådär.....helhjärtat.

För det är ju såhär att det är inte han som går hemma hela dagarna och skåpsäter när han blir lite uttråkad. Inte heller är det han som har fött barn för 7 månader sedan och är i stort behov av att gå ner i vikt för att inte bli tvångsintagen i den svenska versionen av programmet Biggest loser. Inte heller är det han som av någon lustig anledning har kläder i garderoben som dramatiskt har krympt.  

Så rätt formulering hade varit:
Jag hatar inte min sambo utan det jag hatar är min totala avsaknad av karaktär, och okey då, ibland lite min sambo ;-).