Januari ● Februari ● Mars
Snö, snö och åter snö. Herregud vad mycket snö vi fick och så vackert det var. All vacker snö förde med sig minst sagt många inställda tågresor med Östgötapendeln och vid flera tillfällen stod vi pendlare på perrongen och lyssnade på information från de sprakande högtalarna. 

På jobbet var det som vanligt mycket att göra och för mig blev det många resor till Eskilstuna, Skövde och Lidköping, där vi renoverade butiker. Utöver dessa projekt jobbade jag även med Rødovre, en ny butik utanför Köpenhamn, vilket innebar många långa resdagar då jag tog 06-planet till Köpenhamn och inte var hemma förens vid 23 på kvällen. De sista resorna, med en kropp som var höggravid, blev tunga och när jag den 30 mars blev sjukskriven pga av havandeskapsförgiftning hade jag jobbat klart. Jätteklart.

Under denna period började även Ture att prata. Visst hade han pratat innan men under dessa månader blev meningarna allt längre och längre och han fick ett språk. Och precis som jag har sagt tidigare, visst var det häftigt första gången han satt, kröp och tog sitt första steg. Men inget slår språket. Det finns inget bättre än när han öppnar munnen och delar med sig av vad som försiggår under den blonda kalufsen. Snacka om att bli överraskad!

Utöver detta kämpade jag med att hålla mitt blodsocker i schakt och ringde in till diabetesläkaren en gång i veckan för att rapportera mina värden. Tillsammans med Pelle och ibland ensam gick vi på många, många tillväxtultraljud för att kolla hur stor bebisen inne i magen var. Många gånger satt jag i bilen på väg till jobbet efter ett besök på "fostermedicinska enhetens ultraljudsmottagning" och bölade för att jag skulle få en gigantisk stooor bebis. Riktigt så blev det inte...