Alla hjärtans dag igår.
Ja va säger man om det, inte så värst mycket kan jag tycka. Däremot gläds jag tillsammans med alla blomsterhandlare och florister som stängde igen butiken med en bra kassa. Förmodligen är det så att dom kräks på röda rosor med brudslöja men vadå, pengar smakar fint i kassan och det är ju det allt handlar om. Buisness.

Hur som helst, på förmiddagen var jag och Ingrid en sväng i Norrköping för ett möte med jobbet. Därefter hämtade vi Ture på dagis och fixade lunchen. Tack gode gud för gårdagens rester.
Tänk, snart är det slut på det här. Om mindre än två veckor är jag tillbaka på jobbet. Ska jag vara ärlig skulle jag kunna tänka mig att vara ledig ett par månader till, med anledning av huset. Lite synd att börja jobba när vi precis har flyttat till vårt efterlängtade hus. Men men, att börja jobba smakar inte helt fel det heller.

På eftermiddagen hade vi Farmor Inger på besök. Bortsett från en dryg och otrevlig Ture hade vi det trevligt. Marodören Sören har nämligen satt i system att innan Farmor eller Mormor kommer på besök frågar han var femte minut om dom inte kommer snart och när dom väl har kommit är det enda han säger: -Åk hem Farmor, jag vill att du ska åka hem! Självklart blir inte detta bättre av att jag blir skitirriterad på honom och säger att så får man inte säga. Nej då, istället tjatar han om omöjligt ännu mer. Å kriget är där med i full gång. Ja, va gör man inte för lite uppmärksamhet. Slutresultat: Ture-Mamma 1-0.

På kvällen när Pelle kom hem fick jag blommor, andra gången sedan vi träffades, så jag är fortfarande lite chockad. Men glad.
Dagen avslutades med ett dubbelavsnitt av Project Runnway i sängen och med en Pelle som kollade på någon fotbollsgrej ute i vardagsrummet. Jag kan ärligt säga att jag inte har kollat på tv i två timmar i sträck under de senaste året. Lite mysigt faktiskt att få vara själv och njuta av TV:n under tiden snön vräkte ner utanför fönstret.