Igår lånade vi nyckeln av mäklaren för att kunna ta de mått i köket vi behöver för att beställa nya köksskåp som vi måste komplettera med för att få in en frys i köket.
Så idag, med nyckeln fortfarande liggande i handväskan, ringde jag mamma för att höra om hon ville följa med och kolla på huset.

Tänk vad lustigt det är. När jag var tonåring och som mest arg på min stackars mamma "hotade" jag med att jag minsann skulle köpa mig en telefonsvarare när jag flyttat hemifrån och ALDRIG svara i telefonen när hon ringde. (Precis som om hon skulle vilja ringa och prata med en obstinat tonåring.) Ja så tänkte jag då...
Men som bekant kan saker och ting ändras och idag när jag satte nyckeln i dörren var jag lite nervös för vad hon skulle tycka. Jag ville så gärna att hon skulle gilla huset och ge oss "godkänt".

Hade med mig ett tapetprov på en tilltänkt färgställning till Tures rum samt en liten provbit på ekparketten som vi planerar att lägga i den inre hallen och i sovrummen. Jag veeet, lite svennebanan-igt med ekparkett, men hursomhelst är det ett fint golv i ett riktigt material för en vettig penning. Tapeten kändes bra och nu gäller det bara att jobba in den på den som äger den andra halvan av huset. Eller äger och äger, det är ju inte banken jag tänker visa tapeten för. Men ni förstår säkert vem jag talar om.

Mamma då, hur gick det med godkännandet? Jodå det gick bra! Hon tyckte badrummen var bra, planlösningen blev okey:ad och sist men inte minst så tyckte hon både hus och tomt var lagom stort.

Jag andas ut och gillar, om möjligt, vårt lagom stora hus lite mer.