Okey, så här ligger det till.

För 6 timmar sedan la vi ett bud på huset som vi just nu håller på att dö för. Sedan dess har det inte hänt något. Under dessa timmar har jag klammrat mig fast vid min telefon, tryckt på knappen cirka 200 gånger bara för att försäkra mig om att telefonen funkar.
Jag ser att Ingrids och Tures munnar liksom rör sig i deras ansikten, men vad Ture säger och Ingrid vill har jag ingen aning om....

Vid det här laget är jag fullkomligt sönderanalyserad i huvet. Förmodligen är det så att det inte händer något förrens ikväll då "paren" får prata ihop sig om dom ska lägga ett bud eller ej. Eller så är det så att det finns en budgivare ute i buskarna som inte har presenterat sig än och bara väntar på att göra entré. Kanske den budgivaren tänker att hahaaa nu ligger vi lågt å så ger vi dom en käftsmäll på fredag kväll lagom till att locket har gått av på beaburken. Eller så kanske det är så att budgivningen inte ens är i slutskedet utan att jag kommer att få skämmas för att jag trodde det. Jäkla pucko!

Eller så är det så att kanske, kanske, kanske detta gula tegelhus, byggt på 50-talet, med tre sovrum i samma plan, ett fint litet nyrenoverat kök och en stor trädgård på 1100 kvadrat kanske, kanske, kanske kan bli vårat.

Håll tummarna för oss!