Som ni kanske vet vid det här laget är jag en "Hemnetknarkare" av stora mått. Just nu är mitt humör tyvärr nere i en rejäl svacka vad det gäller letande av hus....allt är för dyrt eller ett för stort projekt.

Här om dagen sa Pelle att han skulle kunna tänka sig att bygga nytt. Han har visat mig tomter i Mantorp och vi har tillsammans varit inne på husleverantörernas hemsidor och klickat runt. Tydligen är jag så duktigt desperat att jag intresserat engagerat mig i de olika husalternativen.

Frågan är bara om jag vill jag bo i ett nybyggt hus, eller i ett hus där allt skriker MIO-katalogen 2011?
Vill jag bo i ett området där alla är födda på 70-talet med 1-2 barn och där avsaknaden av olika generationer är total. 
Svaret är ett solklart NEJ!

Men med anledning av min desperation så har min hjärna börjat spalta upp fördelar med ett nybyggt hus: ett energismart boende, ett boende där man får välja allt själv, ett boende helt utan renovering, ett boende med en bra planlösning, ett boende med 10-års garanti och sist men inte minst ett boende där vi alla kommer att få plats. Å skulle det inte vara lite kul att få välja och funder bland husleverantörens alla val av kakel och liknande....


Nej, så är det faktiskt inte. Lägg ner och skärp till dig Jenny!!!