En larvigt stolt pappa + en larvigt stolt mamma...

gick imorse ut från förskolan Ådalagatan.

Pelle och jag hade tillsammans varit på Tures första "kvartsamtal" och fått höra av Tures fröken Lotta; att han var omtyckt bland sina kompisar, duktig på att leka med de andra barnen, fäst vid dagens rutiner (undra vem han kan ha fått det ifrån;-)
tyckte om att pyssla och hade tålamod till att sitta still samt att han var en positiv kille med mycket energi.


Vi fick också höra att han var exemplariskt vid maten och tog om både en och två gånger till fröknarnas förvåning/förtjusning.
Det sistnämnda var ju i och för sig inget som vi blev särskilt förvånade över.

Dock var han väldigt viljestark och fick sina utbrott emellanåt. Fröken Lotta berättade då att dom brukade låta honom ligga och gapa på golvet och invänta tills han efter ett tag lugnat ner sig och kom lommandes och ville vara med igen. En uppfostringsmetod helt i min smak!



Tudde (som han kallar sig själv för) provar en klänning och är så nöjd
så spegeln håller på att spricka!


Kommentarer
Postat av: Sara W

Härligt härligt. Tänk att små varelser som är mindre än en meter framkallar den där stoltheten. Söt klänning förresten! Din gamla?

2011-02-23 @ 14:12:12
URL: http://www.enhagsvagen27.blogspot.com
Postat av: mamma

Possitiv har du skrivit på flera ställen, det ska bara vara ett s.

2011-02-24 @ 09:46:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0