Laddad upp till tänderna åkte jag med Ingrid i baksätet från Tokarp, där vi lämnat Ture hos mormor, ut till kolonin för en heldags trädgårdsarbete.  Men någon heldag med trädgårdsarbete blev det inte.

Lagom att vi köret in på parkeringen i Emmalund började Ingrid att gasta. Ingen fara tänkte ja, hon är förstås hungrig och efter att hon fått lite mat är vi på banan igen....Jo ja tackar ja!

Hon vägrade att äta och det enda som funka var att jag hade henne framåtvänd och gick omkring och bar på henne. Tillslut lyckades hon komma till ro och jag kunde börja med att rycka bort den blomma som jag utan tvekan kan utnämna till årets.....nej förresten, decenniets fulaste perenn nämligen Gullris eller om man så vill, Höstgullris. Denna vidriga sak har nu helt tagit över rabatten och den buske som en gång var så fin den syntes knappt längre.


Före


Efter - Vad som ska planteras här återstår att se. Kanske några funkior skulle bli fina här. Platsen är för det mesta fuktig och därför borde funkian trivas här. 


Samtidigt som regnet började dugga från en mycket svart himmel vaknade Ingrid och började skrika. En något "vresig" Jenny kastade in loppcirkusen i bilen och gasade från kolonin och hem. Å ja, jag vet....man kan inte bli arg på en 4-månaders bebis. Men efter dagens totala sabotage blev jag faktiskt det!