Ture är åter igen på sjukhus för sin förkylningsastma. Jag känner bara bläääää och jag är skittrött på att vara där och dessutom vet jag att detta inte är sista gången. Jag som såg fram mot påsken och att vara ledig och umgås med vänner.

Samtidigt skäms jag som en hund eftersom jag är en sådan egoistisk barnrumpa och bara gnäller. Den det är synd om är ju inte mig, utan lillskrutten Ture. Han som varit genomsvett i två dygn för att det är så påfrestande för honom att andas, han som inte klarar sig utan syrgas och han som är så reserverad mot personalen att han skriker så fort dom tar i honom. Som sagt det är ju inte mig det är synd om.

Här kommer några "best of" påskhelgen 2010...

         

En trött Ture, en Nalle-puh ballong från personalen, massor timmar av dålig tv, den välbehövliga syrgasen, den fina utsikten och till slut en Ture som börjar piggna till och tröttnat på att ligga i sängen.