I lördags var vi på tippen och kastade ett trasigt trinettkök som var meningen att vi skulle ha på kollo. I bilen hade vi även med en fin golvvas från farmor som Ture tyvärr tittat lite för nära på.

När vi kom hem bestämde jag mig för en sak jag gått och funderat länge på, nämligen att nu skulle spjälsängen ut!

Ture har inte sovit i den där sängen sedan i Oktober och de senaste gångerna jag har gjort ett försök att få honom att sova i den har han på samma gång han har blivit nerlagd stuttsat upp och stått och skakat galler.
Fram tills nu har han fått göra som han vill vilket betyder att han har fart omkring för att till slut stupa i vår säng.

Ture, det är slut med det nu.

Jag fick tipset av en jobbarkompis att bädda på golvet och på så sätt kan barnet aldrig ramla ut sängen. Sagt och gjort. Tog tures spjälsängsmadrass och bäddade i hans rum. Blev riktigt mysigt med alla kuddar, gosedjur och en stor madrass brevid.

På kvällen gick jag in och la honom och han somnade på ca 15 minuter. VILKEN UNDERBAR KÄNSLA!

Den enda som inte mådde så bra var Pelle. Han tyckte det var synd om Ture som behövde ligga på golvet och mest synd tyckte han om sig själv som inte fick ha Ture brevid sig i sängen....Mes är ordet!