Ska jag vara ärlig så har jag alltid tyckt att det här med scrapbooking bara är FÖR mycket. Herregud om man "råkar" googla på ämnet vilka tragedier det kommer upp. Det är mönster, gulligull, band, blommor, lager på lager och mitt i alla sitter det en bild på en unge. Eller ännu värre, en trind flicka från 1800-talets mitt i hatt! Huuualigen så hemskt!

Men vem är sämre än att man kan ändra sig. När Camilla frågade om jag ville komma ut och scraapa några timmar när Ture var på dagis var jag snabb med att tacka jag. Tack vare mitt köpstopp räddadade jag mig själv från att hamna i affären och handla på mig massor av material. Istället tog jag presentpapper, en japansk tidning, lite silkespapper samt några trädgårdstidningar och begav mig till Camilla.

Å jävlar i min låda vad kul det var!
Nedan ser ni mitt alster som är en tavla till Ingrids framtida rum. Frågar man en riktig scrapbookare så är det här nog inte scrapbooking på långar vägar. Skönt i så fall. Nu ska jag bara göra en tavla till Ture också sedan får det vara nog.

Bara EN till.....