Kl 10 när vi stämplade in på Äpplevägen 122 möttes vi av en gräsmatta med strån som var så pass långa att dom vajade "vackert"  i vinden. 
Inget annat att göra än att ge sig i kast med gräsmattan. Därefter tog jag bort alla vissna blommor från de fyra spireábuskarna, klippte bort vissna blommor från mina alla pelagonier och kom även ihåg att vattna dom som inte fått sig en dusch av regnvattnet med blomsternäring. De andra blommorna var mätta på vatten, med tanke på gårdagens skyfall.

Ture var duktig och hjälpte mig att rensa ogräs i rabatten. Det är en fröjd att rensa ogräs när det är så blött i rabatterna som det är nu. Det är nästan så det räcker med att ropa upp ogräset...

På eftermiddagen kom mamma och pappa och det var skönt att ta sig en bensträckare i solen med en kopp kaffe i handen. Det är tur att vi då och då får besök så att jag tvingas ta en paus från allt grejande. Är jag själv ser jag bara allt som ska göras och det händer både nu och då att jag missar att äta något vettigt. Oftast blir det två kakor i farten....vilket kanske inte är så smart.



Barn gör inte vad man säger åt dom att göra, barn gör som man själv gör. Just i detta fall var det superb!


Nästa år tänker jag så salladen i tre omgångar. Som det är nu är all sallad klar på samma gång. Lite korkat faktiskt. Det räcker ju egentligen med att så gång nummer två, tre veckor efter den första osv. Då har man fin sallad hela sommaren.


Visst har dom blivit stora, mina tomatplantor, på bara några veckor. Den mittersta har till och med fått några små söta tomater.