Jag vet att HATA är ett starkt ord....men ibland hatar jag faktiskt min sambo!
Julen på Järnvägsgatan...
Idag har vi hämtat upp kartongen med julsakerna från källaren. Alltid lika kul att packa upp grejorna och förvånas över vad man har. Jag lyckas på något märkligt sätt alltid glömma bort vad jag har från år till år.
Så nu är det fixat inför julen. Kvar är granen och tills att den kommer upp måste jag fortsätta tillverka mina egentillverkade julgranskulor.
Pepparkaksbak.
Första advent idag och först vid 20-tiden ikväll kom adventsstjärnorna upp i fönstrena. Jag har inga som helst julvibbar och det är fasligt trögt med stämningen...
Annars då, jo Ture och jag har bakat pepparkakor idag. Önskar att jag kunde skriva att det var sådär fantastiskt härligt som det ser ut att vara när tex Leila bakar cupcakes med sin son.
Men nu är jag ju ingen Leila utan lite mer som en uppjagad Viveka Seldal i rollen som Rut i Änglagård. Så, så jäkla härligt var det inte!
Till en början blev Ture arg på mig för att han inte fick "värma" en stor klump (ca 80% av pepparkaksdegen) i ugnen, sedan blev han sur för att han inte fick ha obegränsat med mjöl på bordet. Sedan blev det min tur att bli sur för att Ture förstörde mina fina hjärtan jag hade lagt upp på plåten och som var redo för att gräddas.
Ja sådär höll vi på tills det att degen äntligen var slut. Förresten, sa jag att jag samtidigt försökte ta bilder till årets julkort? 
Inte alltid som man tänkt sig...
Efter att ha dammsugit flera loppisar kan jag konstatera att det är svårt att hitta bra lampskärmar att klä om. Antingen är dom för stora eller för små, eller så är dom av plast och saknar stålställning. För att stilla pysselbehovet bestämde jag mig istället för att klä om lampan i Tures rum.
Från början var tanken att formklippa 16 delar, alla i olika storlek, och klä in lampan i för att få ut maximal form. Men efter ett misslyckat försök la jag ner och satsade istället på att sy en tub och rynka ihop.
Resultat......sådär.
Syskonkärlek.
Sedan några dagar tillbaka har Ture börjat involvera sin lillasyster i sina lekar. Oftast går det ut på att hon ska sitta i sin stol och bli omringad av leksaker. Rollen hon är tilldelad är någon form av mittpunkt i hans koja och det verkar passa henne perfekt.
För just nu är det inte mycket som slår när Ture kommer in i bild eller ännu bättre pratar och härjar med henne. Att han, då och då, är lite elak och delar ut ett tjyvnyp eller två verkar inte bekomma henne. Hon ler soligt och skriker högt av glädje så fort han närmar sig!
Det är när läget är lugnt man får dricka kaffet varmt. Inte illa det inte!
En månad kvar till julafton.
Ute är det 10 plusgrader och gräsmattorna lyser gröna och fina. Att vi inte har fått någon snö än är jag bara glad för. Däremot hade jag gärna sett lite vacker frost på löven som nu länge legat på marken.
Jag vet inte hur det är med er men jag har i alla fall väldigt svårt att få till någon julstämmning i det här vädret. I helgen är tanken att adventsstjärnorna ska upp i våra fönster och i vanliga fall kör jag en "all in" vad det gäller juldekorationer och plockar fram dom röda ljuslyktorna, mina fina röda plåthjärtan och de små söta tomtarna, för att sedan dagen före nyårsafton plocka bort allt rött och tomtigt.
För att komma i lite julstämning gick vi förbi tygaffären efter dagis och handlade lite material. När de två små tog sig en liten luring försökte jag mig på lite julpyssel. Å som jag alltid säger, varför klura ut bra ideér själv när man kan stjäla dom från någon annan? Denna gång från www.stoffochstil.se 
Detta behövs: Frigolitkulor 6 cm i diameter, tyg att klippa remsor av, band och knappnål till rosetten. 
Tjipp, Tjopp....nu är den klar.
Rekommenderas å de varmaste.
För en tid sedan laddade jag hem den svenska appen Perenner till min Iphone och i samband med det förändrades världen. Nåja, kanske inte riktigt men nästan.
För ringa 22 kr har man tillgång till över 1000 olika sorters blommer och växter, samt upp emot 800 inspirerande bilder och mängder av nyttig information. Utöver detta innehåller appen videolektioner, skötselinstruktioner, växtbeskrivningar och möjligheten till att spara sina favoriter och sortera in dem under soliga, halvsoliga, skuggiga och halvskuggiga lägen
Så tänk, istället för en tung bok om blommor och växter, som tyvärr oftast är präglad av den tid den är skriven på så kan man nu få allt detta i sin telefon. Appen finns även för androidtelefoner.
Behöver jag säga att jag är såld....
Usligt väder.
Det går inte säga mycket mer än att det har varit ett riktigt skitväder idag. Ingrid och jag klädde på oss och trotsade vädret för att hämta ut paketet som kommit till mig med tyger från Stoff och Stil. Det blev ingen lång promenad utan vi styrde snabbt vagnen hem igen.
På eftermiddagen var vi på Josefins kalas på busfabriken. Ture tyckte det var jättekul och skötte sig mer än exemplariskt när det gällde att lämna över present och gratulera födelsedagsbarnet.
Han kan om han vill...den lille gynnaren!
En helg i stan.
I dag lördag, efter en sväng på loppis i Magasinet Linghem, gick vi tillsammans med familjen Wearnér ljuspromenaden runt stångån. Tyckte årets upplaga var i särklass den bästa. Den största skillnaden var att denna gång var ljusinstallationerna koncentrerade runt ån i en mörk miljö där det inte fanns någon konkurrans från andra hus, neonskyltar, gatlyktor och annat störande brus.
Efter promenaden blev det thaimat, godis och lite mer rödvin hemma hos oss.
Helt klart min favorit.
Gänget kollar film. Å som vanligt har Ture tryckt ihop sig med en tjej.
Julgran.
Dock står jag inför några tunga beslut...
Först och främst ska det stora beslutet tas om vi ska ha en riktig gran eller en plastgran. Helt klart lutar det åt det senare alternativet. Har hittat en billig gran på Rusta för 149 kr som jag tror man kan fixa till fint. Tänk så smidigt att bara packa ner "skiten" i en kartong och bära ner den i källaren efter julhelgen. Å bäst av allt, nästa år får samma gran vara med igen.
Ja så får det bli. På "att göra listan" står alltså att fixa en gran. Å en julgransmatta. Å julgransljus. Å julkgransdekorationer.
Kanske den lite lätt understimulerade föräldralediga tvåbarnsmamman kan pyssla ihop några julgransdekorationer. Risken finns.
Så gick ännu en dag av föräldraledigheten.
Dagen som jag trodde skulle bli en riktig skitdag överraskade och blev istället till en riktigt bra dag!
Först av alla checkade vi in på öppna förskolan i Ljungsbro. Ture hittade snart en tjej klädd i pippikläder och eftersom han inte ville vara sämre fick han på sig en outfit han med. Sedan lekte dessa två tillsammnans tills det var dags att åkta hem. Under tiden satt Ingrid och jag, i lugn och ro, i soffan och läste tidningar.
Då och då sprang Ture förbi och ropa:
-MAMMA... JAG HAR TRÄFFAT TJEJ!!!
Det visade sig vara omöjligt att få till en bra bild på dessa två eftersom dom inte var stilla en endaste sekund.
Efter lunch stängde vi igen båda dörrarna till sovrummet och drog ner rullgardinerna. Ingrid och Ture sov i 2,5 timme och jag passade på att se en film och surfa runt på telefonen. Allt medans Fredde snickrade på fönstret i Tures rum.
Snart så, snart!
Flykten till Norrköping.
Klockan 07.00 stod Fredde i hallen med sin termos och kylväska och straxt därefter var han igång och jobbade. Efter att i två timmar försökt att muta Ture med kex och film, allt för att han inte ska stå och prata med "snickaren" blev klockan äntligen så mycket så vi kunde packa ihop och fly till Vicke och Hugo i Norrköping.
Solen sken och det var fruktansvärt skönt att hänga i Norrköping tillsammans med Vicke och Hugo. Dagen innehöll en sväng i lekparken, fantastisk god lunch med färsk fisk och avslutningsvis en långpromenad när alla tre små sov.
Väl i dörren mötte jag Fredde som glatt meddelade att materialet hade kommit så det var inga problem för honom att köra full dag imorgon. Sedan hade han att göra på torsdag också men på fredag skulle han NOG vara klar.
Imorgon är det onsdag och Tures lediga dag från dagis. Imorgon måste vi hitta en ny tillflyktsort. Puuuhh!
Pysselkåt....javisst!
När det senaste inlägget, http://pimpmylamp.blogspot.com/2011/11/hur-man-syr-en-lampskarm.html , innehöll en tydlig beskrivning hur man går till väga behövdes det inte mycket för att startskottet skulle smälla av och jag var igång. Idag har jag fyndat tre styck lampfötter av lite olika karaktär och en lampskärm.
Det här ska bli kul!
Fredde "in da house"!
Vi är inne på dag fyra tillsammans med hantverkare Fredde.
Inget ont om Fredde. Han fixar våra fönster så vi slipper tillbringa vår fjärde vinter i denna lägenhet med frost på fönsterna och han gör så vi kommer att kunna se ut. Bara en sådan grej! Han är väääldigt noga och på en dag gör han ETT fönster. Vi har SEX fönster.
Just nu har vi ofrivilligt ätit lunch tillsammans med Fredde, han håller på med fönstret i köket idag, och jag har precis sövt Ingrid nere i trapphuset och fått omkull Ture i rummet vägg i vägg med köket. Själv sitter jag i vardagsrummet och trycker. Man vill ju inte vara ivägen. Så fort dom vaknar igen är det jag som packar ihop oss i bilen och drar!
Frågan är bara vart?!!
Bilden är från förra vintern. Men nu, tack vare Fredde, är det slut på det här! Bara han blir klar snart...
Mina fina arkivskåp...
Det är dags för mina fina arkivskåp att få lite kärlek. Skåpen är i solid teak och jag har inte bestämt mig om jag ska slipa och olja eller om jag ska låta dom vara som dom är. Finast är ju när dom ser såhär gamla och slitna ut.
Hur som helst, jag tror jag börjar med lite rengöring!
Vart dom sedan ska placeras vet jag inte men visst skulle dom bli bra i en hall med vantar, mössor och sjalar i!
Imorgon packar vi in oss i bilen...
Det ser vi fram mot!
Känns det bekant?
Så hur känns det nu? Vill vi lägga oss ner och dö. Lite kanske, men som sagt även om det här var ett jättebra hus med massor av fördelar, för det var det verkligen, var det här inte den stora kärleken. Det som är mest knäckande nu är att detta var det tredje huset som vi var nummer två på. Snacka om att snubbla på mållinjen.
Avslutningsvis kommer nu två slutklämmar: En för den som vill ha den possitiva rosenskimrande varianten och en för er som känner er lite mer sugna på den mer bittra varianten. Bara att välja.
Den possitiva och rosenskimrande varianten...
Jag är övertygad om att det finns en mening med allt och just därför blev detta hus inte vårt idag. Meningen kanske är den att ett enplanshus i tegel med byggår 1950 står och väntar på oss i Vikingstad. Kanske det huset står där ute i kylan och tänker vänta ni bara, snart ses vi!
Den bittra varianten...
Just nu tröstar jag mig med att någon annan (läs: budgivare 1) idag har fått en toalett med en grov vävtapet, en minst sagt sjuklig färgsättning och när man inte trodde det kunde bli värre: små handmålade båtar i form av en bård.
En underbar novemberdag på kollo.
Ture var som en kalv på grönbete och plockade fram alla sina leksaker och var hellycklig över att vara på kollo. Minst lika lycklig var jag som idag fick utföra lite trädgårdsarbete i form av att kratta upp 5 säckar löv.
Bäst av allt var att solen sken och löven hade börjat förmultna så det luktade lite ruttet...
Lovely!
Så här såg det ut när vi kom......en klassisk "FÖRE-bild"....
...å så här fint såg det ut när vi var klara....en klassisk "EFTER-bild".
Läser man om rosen Peace står det att blomningstiden är juli-augusti. Kanske det borde stå juli-november?
Vår möter sommar möter höst.
Mycket att stå i när alla bilar ska in i parkeringshuset.
Inte behöver man en overall när solen skiner och man är nerbäddad i en gosig åkpåse.
Många fikor och mycket fikabröd har passerat kollo, men det här är definitivt första gången vi fikat med lussebullar. Men ska jag vara ärlig så kom dessa bakverk inte riktigt till sin rätta. Nej, bäst är nog lussebullar ihop med värmeljus och adventsstjärnor.
Prärieklocka.
Kul att träffas och visst var det fina blommor dom hade med sig när dom kom....
Vacker vit Prärieklocka.
Tack Edith...
för hjälpen med att byta typsnitt i min banner! Vad skulle jag göra utan ett bloggproffs som dig!
Ett krampaktigt tag i mobilen.
Annars då....
Jo nu är budgivningen i full gång på huset i Linghem. Trots att jag haft mobilen klistrad i min hand hela dagen har jag varit förhållandevis lugn. Jämför man den här budgivningen med budgivningen på "mitt" 50-talshus i tegel som vi förlorade för några fredagar sedan är det här mer som om att var ihop med en kille som är lite mer kär i en själv än vad man är i honom. Det kostar helt enkelt inte så mycket känslor att bli dumpad.
Ganska praktiskt när man nyligen förlorat drömhuset eller läs: fått hjärtat krossat av snyggast killen på skolan.
Förresten, sa jag att vi nu haft ledande bud i 9 timmar....
Sporty spice.
Härligt att känna svetten på ryggen, känna flåset och bli sådär skönt trött i benen. På gott humör och med hopp om att, nu är jag minsann igång igen, hämtade jag upp Ture på dagis och i och med det blev jag snabbt nedplockade på jorden igen...
Ture: - Mamma, va har du på dig för ting?
Jag: - Det är mammas träningskläder!
Ture: Ta av dig! Du ser konstig ut.
Jag: Eh.....
En konstig natt med mycket att stå i.
Hur som helst slet sig mössen och jag vet att jag kände dom krypandes över min kropp, men jag lyckades skaka av mig dom och i nästa sekund hade jag vunnit 19,4 miljoner (just ,4:a var viktigt) och vi skålade i champange.
Puh, inte konstigt att jag var helt utmattad när jag vakna. Undra vad en drömtydare hade sagt om det här....
En smak av kollo...
Jag är bortskämd med att hallonen brukar räcka en bra bit in i mars men nu, när Ture är lika frälst på dessa bär som jag, börjar det bli lite tomt i frysen. Men tills dess njuter vi och fortsätter pilla bort fröna från tänderna!
En fin god gammal sort - Preussen
Guerilla gardening
Som ni säkert förstår är jag helförtjust i tanken att ockupera mark inne i staden och börja försköna platser. Idag finns de gerillaodlare som av politiska skäl återtar mark som anses vanvårdat eller felanvänt och ger denna mark en ny mening. Medan andra gör det enbart för att försköna. Vissa odlare planterar i nattens mörker, medan andra arbetar mer öppet för att på sätt få uppmärksamhet.
Den 9:e oktober i år gjorde man för andra året i rad en internationell tulpanaktion där guerillaodlare stoppa ner tusentals lökar på olika ställen inne i stan. Tänk vad spännande att se tulpaner dyka upp på de mest oväntade ställena!
Vill man läsa mer om guerilla gardening kan man gör det här: http://www.guerrillagardening.org/
Så kavlar vi upp ärmarna...
Efter lek och fika begav vi oss hem och käkade lunch. Jag gillar verkligen upplägget på helgerna när man tar tag i dagen på en gång och gör något på förmiddagen. Sedan när Ture sover efter lunchen och Ingrid förhoppningsvis också sover tar jag mig mer än gärna en lur. Det är helt klart min skönast sömn de där timmarna mitt på dagen på helgen.
Eftermiddagen tillbringade vi, ja ni gissar rätt, på ännu en husvisning. Denna gång i Linghem. Pelle var inget sugen på att gå på husvisningen överhuvudtaget, han tyckte huset var skitfult, och jag var lite allmänt seg efter min middagslur och hade svårt att få av mig mysbyxorna. Men trots det samlade vi ihop oss och gav oss iväg.
Så hur va huset då, var det lika fint som de underbara 50-tals tegelhus vi förlorade i förra veckan? Nej inte på långa vägar. Trots det var det ett riktigt bra hus med bra planlösning, en jättefin uteplats med en trevlig trädgård, stort och praktiskt kök, en rejäl tvättstuga (fy vad trist jag är) och tre sovrum i samma plan. Utöver det fanns ett trevligt allrum nere i källaren. Helt enkelt ett bra hus. Om än väldigt fult.
Å än är vi inte knäckta, självklart kavlar vi upp ärmarna och ger oss in i leken.
Så kom igen då, slå oss på käften bara!
Sedan vi började kolla på hus har jag blivit helt besatt av tvättstugor. Vet inte hur många hus vi kollat på där tvättstugan har varit på 2 kvm och ingen plats för att hänga tvätten. Nu har jag levt med tvätt hängandes i vardagsrummet eller i duschen i 12 år och ska jag köpa ett hus, med utgångspris på 2,4 miljoner, vill jag ett torkrum!
Premiärdopp.
Efter frukost packade vi ihop oss och gav oss iväg till simhallen för ett premiärdopp för Ingrid. Lagom mycket folk och till och med så att vi var helt själva när vi badade i babybassängen. Inte illa för att vara en höstlovslördag.
Vad Ingrid tyckte om att bada vet vi inte riktigt. Vi antar att hon tyckte det var helt ok. Inget skrik och inget skratt, bara lite allmänt likgiltig inför vattnet. En som inte var fullt lika likgiltig var Ture.
Som vanligt stormtrivdes han i bassängerna.
Just nu...
Äntligen har det kommit en butik till min stad som inte påminner om alla andra inredningsbutiker. Här finns både de som är traditionellt vackert och det som är mer åt det fulfina hållet. Ljusstakarna, kudden med papegojjan och den fina arbetslampan är klara favoriter.
Så var det fredag igen.
Idag tog Ingrid och jag svängen förbi trädgårdsföreningen efter att vi lämnat Ture på dagis och tog några bilder på vad november har att erbjuda i växtväg. Har fortfarande inte kommit längre än till autoläget på kameran.
Har förhoppningen om att ikväll vara vaken lite längre än tills kl 21 och hålla ögonen öppna så jag hinner med ett kapitel eller två i instruktionsboken.
Min älskade unge.
Jag vet inte om jag vågar säga att Tures förkylningsastma helt har vuxit bort men vad jag vet är att han näst intill är fri från de jobbiga andningsproblemen han alltid fick i samband med förkylningar.
Jag känner en sådan enorm tacksamhet och det är faktiskt helt fantastiskt att vi inte behövt åka upp till sjukhuset eller blivit inlagda på över ett år. Istället har den luftrörsvidgande medicin vi gett honom när han blivit förkyld hjälpt honom. Tänk vilken skillnad....
Och tänk bara på en sådan sak som att slippa oroa sig för att han ska bli sjuk när vi träffar andra förkylda barn eller när jag hämtar honom på dagis och det står fem snoriga ungar och hänger vid grinden med varsin elva under nästan.
För oss innebar en förkylning ALLTID en liten Ture som inte kunde andas, som vi fick inhalera varannan timme, som inte kunde sova utan bara låg och hostade och som vi sedan fick klä på mitt i natten och åka upp till BAVA med, för att sedan en vecka senare bli utsläppta.
Mars 2010 - En riktigt skräpmånad. Totalt sett åkte vi in och ut på sjukhuset i tre veckor. Först var det förkylningsastma och sedan RS-virus. Sista dagen på sjukhuset fick han maginfluensa och tre dygn efter att vi blivit hemskickade fick vi åka upp igen eftersom han var helt uttorkad. Den dagen var jag i Köpenhamn och tur var väl det för Pelle som inte är vidare sjåpig var rejält skakis när han ringde och berättade hur dålig Ture va och att dom knappt kunde sätta dropp på honom eftersom han var så uttorkad. 
Oktober 2011 - En glad, mycket aktiv kille, som vet vad han vill!
Ett slags rekord.
När den ena sov var den andra vaken, när den ena satt lugnt och fint och åt lunch skrek den andra i panik och när det var dags för Ture att sova middag var Ingrid vaken och höll låda. Lagom till att hon somnade och kom till ro efter maten stod Ture i dörröppningen och frågade vad ska vi göra nu, mamma?
Min något naiva förhoppning om denna dag var att, när barnen sov, få en möjlighet att läsa användarhandboken till kameran och börja testfota. Men så blev det inte.....
Lyckades i alla fall få i batteriet, sätta på kameran, få på autoläget och ta några bilder.
Är jättesugen på att gå en fotokurs på exempelvis medborgarskolan och lära mig fotografera med vår nya kamera. Kanske något man skulle önska sig i julklapp?
Vi gör som våra vänner säger....
Nu tycker jag att det är viktigt att man tar tillvara på goda råd så just därför begav vi oss till Elgiganten, varför vi begav oss till elgiganten och inte fina fotoaffären inne i stan ska jag berätta om vid ett senare tillfälle, och köpte oss en systemkamera.
Oj så skoj!
Det blev en Canon Eos 600D och har vi tur kanske vi får låna något objektiv av pappa, som också har en Canon systemkamera, om man ska på semester eller så.
Hjälp, nu börjar det!
Idag när vi kom till dagis låg en inbjudan till Josefins födelsedagskalas på busfabriken i Tures fack. Oh my lord tänkte jag, nu börjar det här eländet.
Nu ska det fixas present (någon som vet vad en normal summa är för födelsedagspresent?) passas tider och såklart sker dessa nedslag givetvis på helgen. Men visst, jag ska inte sura, klart att Ture ska få gå på 4-årskalas! Han kommer att bli överlycklig när jag visar honom inbjudan.
Till saken hör att varje gång fröken Josefin kommer på tapeten tittar han ner i marken och ler förtjust....... just det, förtjust är ordet!
